F. 1911
D. 14.2.2002
Pensionerade folkskollärarinnan Anna Nylund somnade stilla in på Vasa stads sjukhus torsdagen den 14 februari 2002. Hon föddes i Petalax år 1911 som äldsta dotter till Emma och Oskar Nordman och fick sju yngre syskon.
År 1933 utexaminerades hon som folkskollärarinna från seminariet i Ekenäs och hade tjänst som lärare först i Öster Yttermark, Närpes och sedan i Vasa. År 1947 gifte hon sig med lärarkollegan Gunnar Ny lund och de fick två döttrar. Hon verkade som lärare vid Dragnäsbäcks folkskola, senare Vikinga folkskola fram till pensioneringen år 1974.
Musiken var en stor och viktig del av hennes liv: hon spelade fiol och piano och utvecklade sina sångartalanger. I slutet av 1940-talet övertog hon dirigentskapet för Vasa Sångens Damkör, en kör som hon förde genom många framgångsrika år. Entid var hon förbundsdirigent i Finlands svenska damkörsförbund. Hon var en av de grundande medlemmarna i Vasa Kammarkör. Otaliga är de skolelever, som genom henne erhållit en stor kärlek till sången och musiken. I många år efter pensioneringen sjöng hon med I Trefaldighetskyrkans kör i Vasa.
Det skrivna ordet var en annan viktig del i hennes vardag. Som aktiv lärare hann hon inte skriva mycket för egen del, men efter pensioneringen gav hon ut två böcker om-sin barndom i Petalax, Sanna och Sommarens fotspår. Hon bidrog till Petalax historia med samlade ordspråk och skrönor och deltog i flera antologier med dikter och kortare berättelser. I början av 1980-talet skrev hon tillsammans med maken Gunnar texter till den första Bykiston, sommarteatern på Arstu i Petalax. I slutet av 1990-talet kom Aronstaven, en berättelse om hennes farmor och farfar och deras strävan efter ett bättre liv för sina efterkommande. Hennes släktkänsla och kärlek till hembygden var utpräglad; hon var den som tog initiativet till de stora släktträffarna i Petalax för Brita Lovisa och Benjamin Nordmans efterkommande, träffar som hållits tre gånger sedan år 1980.
Som bondedotter hade Anna en stor kärlek till jorden och allt som kan odlas däri. Vid sommarstugan på Strömsöurin I Petalax förvandlade hon sura strandmarker till färgrika och frodiga trädgårdsrabatter, och hennes blommande fönsterbräden hemma på Strandgatan hade alltid nya knoppar och färger. Den egna kretsen med maken Gunnar och döttrarna Gunilla och Vivan med familjer var för henne vardagens kärna och styrkekälla. Hon månade också om syskon och syskonbarn och om andra släktingar och vänner. Sina två barnbarn Pål och Lina älskade hon högt, och hon hade den stora glädjen att få vetskap om sitt första barnbarnsbarn Linus, som föddes i november 2001 i Danmark. En solig februaridag blev hennes sista dag på jorden. Men minnesbilden av henne lever i våra hjärtan, ljus och klangfull.
VIVAN LYGDBÄCK