Nyström, P-O

F. 21.3.1925

D. 28.6.1996

 

En överdådig grafiker och en sällsynt positivmedmänniska är borta. P-O Nyström, en av vårt lands främsta reklamkonstnärer och i ett kvartsekels tid Hufvudstadsbladets i sin genre oöverträfflige tecknare PON, avled den 28 juni 1996 I Helsingfors, 71-årig. Han var född den 21 mars 1925. 

Det var främst på affischkonstens område P-O Nyström gjorde sig gällande under sina fyrtio år vid Tauchers reklambyrå, där han 1951 blev konstnärlig chef och varifrån han pensionerades 1988. Hans affischer tillförskaffade honom de flesta av hans många pris och stipendier – bland annat tre gånger som upphovsman till "årets affisch", ett dubbelt pris I Finlandia- affisch-tävlingen 1960 och tjugo år senare statenskonstindustripris. Han blev också representerad vid museer utomlands, förnämligast vid Mueum of Modern Art i New York, och visade flera uppmärksammade grafikutställningar, kanske rninnesvärdast den i Reykjavik 1982. Hans reklamarbete omfattade även suveränt säker bildregi för industri- och studiofotografering, men mest kom han till sin rätt som tecknare, i vars arbeten en stor klarhet och behärskad balans förmäldes med en avväpnande lekfullhet. 

Denna kom också fram i det fria måleri han ägnade sig åt på 60-talet, med uttryck för en mycket charmfull och uppsluppen fantasi i Klees och Miros anda. Senare tog sig hans skärgårdsinstresse uttryck också i ett mera allvarsamt landskapsmåleri. 

Hufvudstadsbladets läsare kände ju PON främst genom hans otaliga tidningsteckningar. I dem blommade hans alltid välvilliga humor rikt men inte odisciplinerat: linjens asketiska elegans slappnade aldrig. Hans arbetskamrater i Dagbokens versruta och på ledarsidan uppskattade hans lyckliga förmåga att förvandla kvintessensen av texten till linjer, till bild som trots sin oefterhärmliga ponska personlighet aldrig sökte stjäla poängen av skribenten. Sådant förutsatte både intuition och anspråkslöshet,och samtidigt en sund förlitan på den egna kapaciteten. 

Illustrationernas okonventionella infallkunde ofta totalt överraska dagbokspoeten eller ledarskribenten, men lämnade honom eller henne aldrigbesviken.

Som kamrat var PON alltid möjlig, lätt att komma överens med, uppmuntrande positiv, som bildleverantör pålitligheten själv. När Parkinsons sjukdom avbröt kontakten mellan det så träffsäkert iakttagande ögat och den dittills så lydigt återgivande handen, innebar det förstås en avsevärd tragedi, men P-O Nyström bar den prövningen med samma sinneslugn och samma humor som hade präglat honom under hans aktiva tecknarår. Han var en artist och en människa inför vars minne det faller sig lätt att göra en tacksam och ärligt uppskattande honnör.

 

BENEDICT ZILLIACUS