Oker-Blom, Nils

f. 5.8.1919
d. 16.1.1995

En av Finlands stora kulturpersonligheter, vetenskapsmän och samhällspäverkare, arkiater Nils Oker-Blom gick vid 75 års ålder bort måndagen den 16 januari 1995 bruten av en snabbt framskridande svår sjukdom.

Nils Oker-Blom var en central och välkänd profil inom finländskt universitets- och kulturliv under flera decennier. Han hann under sitt ovanligt rika och aktiva liv verka inom många nationella och internationella organisationer och lämna bestående spär på flera områden. Den för tidiga bortgången satte abrupt punkt för en lysande och ännu aktiv karriär. 

Nils Oker-Blom föddes 5.8. 1919 I Helsingfors och blev student från Svenska lyceum 1937. Han studerade medicin vid Helsingfors universitet, lärosätet som han sedan skulle tjäna på olika sätt i nästan fem årtionden. Han blev med.lic. 1947, och disputerade inom ämnet serobakteriologi 1948. Han blev docent 1950 och landets första professor i virologi 1957. Oker-Bloms administrativa karriär inom Helsingfors universitet omfattade många poster. Han var prodekanus och dekanus för medicinska fakulteten, prorektor (1973-78), rektor (1978-83) och slutligen, som den förste läkaren någonsin, kansler (1983-88). År 1992 erhöll han efter Arvo Ylppö hederstiteln arkiater. Han blev hedersdoktor vid Uppsala universitet, hedersmedlem i flera föreningar och organisationer, samt mottog många förnäma utmärkelser. 

Oker-Bloms intresse för virus väcktes tidigt framför allt av professor Sven Gard i Stockholm i slutet av 1940-talet. Virologin var på 50-talet ännu en ung och outvecklad vetenskapsgren. Under Oker-Bloms ledning byggdes den första virologiska institutionen i landet upp vid Helsingfors Universitet. Denna blomstrande institution kom småningom att producera flera framgångsrika forskare med internationellt rykte. En stor del av landets virologer har fått sin skolning vid Oker-Bloms institution. Institutionens vetenskapliga framgångar kan till hög grad tillskrivas hans demokratiska ledarstil och karismatiska personlighet. Han hyllade principen om forskarens totala frihet. Han skapade en institution med goda materiella resurser och en inspirerande atmosfär, med andra ord. ett sådant andligt klimat som är förutsättningen för kreativ forskning. 

Oker-Blom intresserade sig själv framför allt för virussjukdomars epidemiologi, vaccinering mot poliovirus, virus som sprids av ledfotingar (t.ex. fästingar), orsakssammanhanget mellan virus och cancer, samt läkemedelsbehandling av virussjukdomar. På dessa områden gjorde han flera internationellt uppmärksammade insatser. Med hjälp av stora forskningsanslag från Rockefeller-stiftelsen kartlade han förekomsten av ledfotingsburna virus i Finland. Den äldre lokalbefolkningen i Nordkarelen och den sydvästra skärgården minns ännu livfullt Oker-Blom och hans kollegers säregna besök då det togs blodprov av både befolkningen och kossorna och samlades fästingar och myggor. Arbetet ledde till att man lyckades isolera flera nya virus. Det viktigaste fyndet gjordes 1959 då det virus som förorsakar fästingsencefalit – den så kallade "Kumlingesjukan", i den åländska och åboländska skärgården isolerades. Även andra virus fick sina namn efter isoleringsorten, t.ex. Inkoo- och Uukuniemivirus. Oker-Blom isolerade 1969 ett hönsleukemivirus, OKl0, som blev ett internationellt uppmärksammat forskningsobjekt. 

Den virologiska forskningen förde Oker-Blom ut på den internationella arenan. Det var en stor händelse när han 1968 ordnade den första internationella världskongressen i virologi i Helsingfors och fungerade som dess president. Han var sekreterare för den internationella virologföreningen (1970-74), samt vicepresident (1973-76) och president (1976-79) för International Union of Biological Sciences. 

Under de turbulenta studentrevoltåren i slutet av 60-talet engagerade han sig som dekanus aktivt i arbetet för universitetets förvaltningsreform. Som rektor och kansler arbetade han kraftfullt för att förbättra samarbetet mellan universitetet och statsmakten, Helsingfors stad och näringslivet. Han betonade vikten av universitetens, forskningens och undervisningens oberoende. Han hävdade konsekvent HU:s legitima ställning som flaggskepp. Som rektor arbetade han för etablerandet av U-landsinstitutet och Finlands Ateninstitut, samt verkade för Social- och kommunalhögskolan som fristående svenskspråkig enhet vid HU. Han insåg nödvändigheten av att finländsk forskning måste hänga med i utvecklingen inom genteknologin. Trots hårt motstånd drev han som rektor målmedvetet igenom genteknologiska institutionen, en visionär satsning.

Oker-Blom arbetade under årtionden för att förbättra forskningens betingelser. Hans betydelse för Sigrid Juselius stiftelse kan inte nog betonas.  Under hans ledarskap utvecklades stiftelsen till den i särklass viktigste privata anslagsgivaren inom medicinsk forskning. För att stimulera virologisk forskning tog han initiativ till grundandet av Understödsföreningen för forskning om virussjukdomar, och var dess ordförande i 10 år. Han var vidare ordförande för Finska Läkaresällskapets styrelse 1970 och blev dess hedersmedlem 1975.

Nils Oker-Blom verkade genom hela sin karriär lidelsefullt för kulturella och humanistiska värden. Han engagerade sig i etiska problem inom läkarvetenskapen, gentekniken och samhället I stort. Han talade för en allmän moralisk och etisk uppryckning i samhället. Han värnade om de svaga och utsatta bland annat genom arbete inom Johanniterorden vars stormästare han var. Han gjorde en stor insats inom Samfundet Folkhälsan där han blev hedersmedlem 1993. 

Nils Oker-Blom hade en stark konstnärlig ådra. Skulpterandet skulle bli hans stora intresse och motvikten till den arbetsamma vardagen. Sjuttioårsintervjun i Hbl var rubricerad "Nu vill jag skulptera mera". Denna förhoppning grusades delvis till följd av den stora arbetsbördan som arkiater.  Han skulpterade under sitt liv flera prominenta personer, och gjorde flera medaljer. Han var oavbrutet verksam och efterlämnade flera ofullbordade arbeten. Han hade stark känsla för antikens kulturvärden och hans insatser för stiftelsen för Finlands Ateninstitut vars styrelseordförande han var, och för Villa Lante, var mycket betydelsefulla och uppskattade.

Nils Oker-Blom var en varm, positiv och empatisk person. Genom sin vinnande personlighet och sitt gentlemannamässiga uppträdande fick han under livet många vänner. Han hade ett okomplicerat och avväpnande sätt att ta människor, höga som låga. Inom vänkretsen var han alltid i centrum, full av sprudlande vitalitet och underhållande historier. Han var en omtyckt talare i olika sammanhang, en egenskap som uppskattades bland annat av studenterna på Nylands Nation och i Medicinarklubben Thorax vars hedersmedlem han var. 

En av landets stora kulturpersonligheter har gått ur tiden. Nils Oker-Bloms bortgång är en stor förlust inte bara för hans anhöriga och vänner, utan för hela landet. Han kommer att saknas av otaliga kolleger, vänner och alla dem för vilka han på olika sätt outtröttligt engagerat sig. Vi känner alla ett djupt deltagande med hans ständiga följeslagare och stöd genom livet, makan Cotty, samt hans barn Teodora, Maximilian och Christian och barnbarnen.

RALF PETTERSSON