Olsoni-Nilsson, Tove
f. 24.8.1921
d. 19.3.2005
”Kontakten med det som andra, tidigare människor för länge sedan tänkt och skrivit – och bundit in och tryckt och tecknat och färglagt – blottar ofta dolda sammanhang och gåtfulla perspektiv. Och ett av dessa dolda sammanhang är den magnetism som en särskild bok kan utöva på en särskild individ.” Så uttryckte sig innehavaren av Nordiska Antikvariska Bokhandeln, Tove Olsoni-Nilsson i sällskapet Bokvännernas bok 1969.
”Olsonis antikvariat”, drivet av hennes legendariske far Eric sedan 1930, var en kulturoas i hjärtat av Helsingfors, en mötesplats för bibliofiler, författare, kända s.k. kulturpersonligheter och original av allehanda slag, vida bekant i branschen även utomlands. Tove började i firman 1942 och drev från 1966 bokhandeln ensam. Redan fadern hade betonat antikvariatets personliga profil, den individuella smaken, vurmen och samlarmanin som kärnan i kundförhållandet.
Och – någon vanlig affär var NAB inte, det kunde strökunder få känna på! Under fyrtio år satte Tove sin hypnotiserande touche på detta, de gamla böckernas tempel, en scen där hon var rekvisitör, dramaturg, scenograf, vid behov också – karusellhäst.
Toves värld var de dolda hemligheter tingen kunde bära på, lärospån från tiden hos antikhandlare Moses Scheinin. Från en konferens i London 1949 blev gamla kartor, sjökort och grafik hennes gebit. Genom konferenser och kontakter till fackmän i England, Holland, Belgien och Frankrike, bl.a. Ronald Vere och R.V. Tooley, nådde hon en unik kompetens. Men genom NAB förvärvades också till Finland ett tjugotal inkunabler, 5 medeltida manuskript, bl.a. ett Benediktiner graduale ca 1485 och den stora Petersburgskartan 1827, jämte talrika rariteter som berikat våra bibliotek och museer, valts som gåvor och ställts ut.
Antikvariatets ”struktur” var å ena sidan en historia om hur den lärda världen byggs upp, å den andra en exposé av bok- och bildvärldens kultur- och personhistoria. Med decenniers intervaller kunde rariteter ”hitta tillbaka” två-tre gånger, Tove följde sina objekt, konserverade och band in, utan tanke på vinst. Hon levde av böckernas ”hemliga förmåga att leta reda på vissa bestämda personer”. För den som blev invigd i de fem rummens symbolspråk, ”paradhyllan, kattmagen, plebejfönstret, ekorrbona, Lurvendarius, bikupan, hjärncellen och sommarglasburken” och i källarvalven blev serverad starkt hett té med sylt och rysk råttsvanssked, öppnades ett laboratorium i mänskokännedom där Tove var alkemisten.
Tove Olsoni-Nilsson insåg, influerad av såväl Lewis Carroll som Leon Bakst, det oskattbara värdet i att ritualisera den mänskliga samvaron. Så blev bokbytet en magisk, nära nog sakral handling.
Tomt är bildningens fönster i vår stad, borta en förtrollad värld.
*
Bokhandlare Tove Olsoni-Nilsson var född i Helsingfors 24.8. 1921 som dotter till Eric Olsoni och Bertha Lewin. Hon gifte sig 1945 med ekonomen, senare socialrådet Nils Nilsson. Hon idkade studier i flera europeiska länder. Vid Scheinins antikhandel verkade hon 1939–1941 och vid Nordiska antikvariska bokhandeln sedan 1942, som ägare 1966–2001. Styrelsemedlem i Sällskapet Bokvännerna var hon 1969–1994, då hon utsågs till hedersmedlem. I Finska Antikvariatföreningen var hon ordförande 1975–1984 och medarbetade även i tidskriften Bibliophilos. Bland hennes tidigare alster märks radiohörspel och kåserier, artiklar om film, teater och mode. Hon medverkade i radio- och tv-program som expert på gamla kartor och böcker. Som partiståndpunkt uppgav hon: Delfinstaten. Hon avled i Helsingfors 19.3.2005.
BO LÖNNQVIST