✻ 28.9.1919
† 22.10.2014
Curt Olsson, tidigare president vid högsta domstolen, avled den 22 oktober 2014. Han blev 95 år gammal.
Olsson inledde sina juridikstudier 1937, men de avbröts på grund av militärtjänst och av att han skadades vid fronten. Han avlade sedan grund- och påbyggnadsexamen 1944, erhöll vicehäradshövdingstitel 1946 och disputerade i aktiebolagsrätt 1950.
Olsson gjorde först akademisk karriär, med början vid Helsingfors universitet. Åren 1951–1970 var Olsson professor i handelsrätt vid Svenska handelshögskolan. Han blev rektor för högskolan 1958, innan han hade fyllt 40 år.
Olsson var en av vårt lands mest framstående forskare i civil- och handelsrätt. Han har också varit en av de mest inflytelserika företrädarna för finländsk rättsvetenskap i Norden och varit sakkunnig vid professorsutnämningar också i Sverige och Norge. Han främjade samarbetet mellan jurister i Norden som styrelsemedlem och ordförande vid Finlands lokalavdelning av nordiska juristmötet.
Olsson deltog också aktivt i lagberedningen. Den viktiga totalreformen av aktiebolagslagen grundade sig på kommittéarbete som utfördes under hans ledning på 1960-talet.
Han ledde också den kommitté som beredde reformen av självstyrelselagen för Åland 1981–1987. Även inom affärslivet hade han många centrala förtroendeuppdrag.
År 1970 lämnade Olsson den akademiska banan för att bli ledamot av högsta domstolen. Olsson började intressera sig för tanken på högsta domstolen som prejudikatsdomstol. Olsson arbetade aktivt för att snabbt få till stånd den reform som han ansåg vara berättigad. Behovet av beslut blev allt mer akut när anhopningen av ärenden vid hovrätterna började upplösas och högarna bara växte i högsta domstolen. När det var som värst motsvarade antalet oavgjorda mål vid högsta domstolen flera års arbetsinsats.
Curt Olsson utnämndes till president vid högsta domstolen i början av december 1975. Han fick genast audiens hos president Kekkonen.
När denne frågade vad som hörs från högsta domstolen hade Olsson visat en grafisk kurva över den uppenbart katastrofala utvecklingen av läget. Enligt Olssons memoarer var Kekkonen mycket intresserad av tanken på högsta domstolen som en prejudikatsdomstol och hade sagt: ”Låt inte tjänstemännen hindra er! Jag är er vapenbroder”. Reformen trädde i kraft 1980. Även lokaliteterna orsakade bekymmer. Högsta domstolens nuvarande huvudbyggnad användes av båda högsta domstolarna gemensamt. Efter många turer nåddes under Olssons effektiva medverkan ett slutresultat som tillfredsställde bägge. Både ledamöterna och övriga anställda fick sina länge efterlängtade arbetsrum. Ändamålsenliga lokaler, reviderad lagstiftning och lättnader på den tunga arbetsbördan gjorde det möjligt att också ta itu med en reform av de föråldrade arbetsmetoderna. Curt Olsson var en humanist med humor. I administrativa frågor höll han stramt i tyglarna men åtnjöt ändå sina arbetskamraters starka förtroende. Detta baserade sig, förutom på hans sakkunskap och erfarenhet, framför allt på att han före såväl beslut som offentliga ställningstaganden frågade och lyssnade på sina kolleger. Olsson betonade högsta domstolens verksamhet som en helhet där varje enskild tjänstemans insats, från den lägsta till den högsta, är viktig.
Curt Olsson gick i pension 1989 efter att ha fyllt 70 år. Han är högsta domstolens långvarigaste president med en nästan 14 år lång mandatperiod. Han efterlämnade en helt moderniserad domstol. Olssons livsverk kan beskrivas med namnet på hans memoarer ”För lag och rätt i rikets tjänst”.
Pauliine Koskelo, president vid högsta domstolen
Anja Tulenheimo, pensionerat justitieråd,
Curt Olssons Iångvariga arbetskamrat