f. 8.4.1928
d. 26.10.2012
”Spännande spår”– så heter en av Margareta Othman-Sundells mest kända barnvisor. Genom spåren i Margaretas musik för barn kommer hennes minne att leva.
Margareta Othman-Sundell föddes den 8 april 1928 i Kotka. Familjen flyttade senare till Jakobstad, där hon gick i skola och blev student från Jakobstads samlyceum 1946. Hon blev först barnavårdarinna 1948 och två år senare barnträdgårdslärare. Sin första tjänst fick hon vid Helsingfors stads daghem 1951 och från 1956 anställdes hon vid Solhälla Specialbarndaghem i Helsingfors. Där gjorde hon sin yrkesverksamma gärning till 1982, då hon blev sjukpensionerad.
År 1980 gifte hon sig med ingenjör Eero Sundell och fick genom honom bonussönerna Björn och Henrik.
Åren 1955–64 var Margareta Othman-Sundell styrelsemedlem i Svenska Barnträdgårdslärarinneföreningen i Finland.
Som barnträdgårdslärare hade Margareta Othman-Sundell musikfostran som specialitet. Hon studerade musikterapi 1976–77. Efter en 30-årig karriär som barnträdgårdslärare började hon skriva barnvisor på allvar. Hennes visor har enkla melodier och ett klart innehåll. Texterna är språkligt omsorgsfulla och innehållet appellerar till barnens värld. De kan användas för pedagogiska ändamål, som att lära barnen klockan, att pröva upplevelsen av olika taktarter, skillnaden mellan dur och moll, osv. Hennes mål var att det skall vara roligt att sjunga och leka. Hennes visor har översatts till finska och engelska och en del har försetts med teckenspråk. Många av hennes barnvisor har fått internationell spridning.
På svenska har hennes barnmusik publicerats i samlingarna Min glada kusin (1986), Visor på äventyr (1988) och Go’morron, sa solen (1992). Den sistnämnda har getts ut i det tvåspråkiga nothäftet Aurinkoista aamua/Go’morron, sa solen med tillhörande CD, på svenska (2000) och finska (2001). Kort före sin död planerade hon en utgivning av sina sånger och lekvisor, grupperade enligt pedagogiskt innehåll.
Margareta hade en varm kristen livssyn. Också i det dagliga livet följde hon Bibelns ord och uppmaningar. Hon inte bara bad för andra, utan försökte omsätta sin tro genom gärningar. Hon engagerade sig i rörelsen MRA för andlig och moralisk upprustning över alla gränser och deltog på 1970-talet i rörelsens världskonferenser i Caux i Schweiz.
Naturligt nog var musik och musikterapi Margaretas stora intresse, men hon intresserade sig därtill för psykologi, litteratur och bildkonst. Trädgårdsskötsel och miljöfrågor engagerade henne också.
Margareta Othman-Sundell tilldelades 1999 Svenska folkskolans vänners Hagfors-medalj som erkänsla för förtjänstfull gärning för den svenska kulturen i Finland. År 2008 erhöll hon en utmärkelse av Ebenezerstiftelsen för att hon genom sina barnvisor bl.a. befrämjat barnens välmående.
Margareta Othman-Sundell var mycket släkt- och vänkär, och hon hade en stor bekantskapskrets. Hennes motto var ”Människan i första rummet, sedan tingen” och i enlighet med detta motto inrättade hon sitt liv. Hon höll ständig kontakt med ett stort antal människor genom att ringa eller skriva till dem.
Hon dog den 26 oktober 2012 i en ålder av 84 år. Vi är många som saknar henne och minns henne med stor uppskattning.
Hedvig Stenman