F. 8.12.1933
D. 18.1.1994
Fotograf Max Paetau avled den 18 januari 1994 i en hjärtattack på Maldiverna.
Dödsbudet spred förstämning bland Max arbetskamrater på Hufvudstadsbladet. Tidningen hade varit hela hans liv, och när Max pensionerades vid årsskiftet efter 36 års trogen, slitsam tjänst, önskade vi honom ett lugnt, skönt liv med gott om tid för egna intressen.
Så blev det dock inte. Resan till Maldiverna med hustru Gunvor och goda vänner var hans livs första stora utlandssemester, och skulle bli en värdig inledning på en pensionärstillvaro kryddad med svamputflykter, DX-ing och samba.
Efter en första lycklig vecka i paradisisk miljö drabbades Max av en hjärtattack och fördes till sjukhus. Följande vecka gav hopp om tillfrisknande, som dock brutalt släcktes av en andra, dödlig attack.
Vi som är kvar sörjer över att vi inte förmådde göra hans sista år på tidningen så lyckliga de borde ha varit.
Pressfotografens liv är stressigt, och Max led mer än vi såg av denna stress. Medan skrivande journalister ofta kanske bara har ett eller ett par uppdrag per dag, hände det någon dag att 13 fotobeställningar låg på Max bord.
Men Max Paetau gillade sitt arbete, hade svårt att säga nej när fotograferingar behövdes på obekväm arbetstid.
Samtidigt var han en omtyckt arbetskamrat på reportage. Handlade det om svampar och kryddväxter var Max en kunnig part. Lika lycklig och intresserad var han på lantbruksreportage långt utanför stadsgränserna.
Handbollsreportage i Karis? Naturligtvis fotograferade Max, och lika självklart kunde han förbluffande mycket om spelare och lag.
Reportaget var det journalistiska arbete han gillade bäst. Han kom till Hufvudstadsbladet redan 1957 som elev under Hbl:s legendariska fotograf Hugo Sundström, som för övrigt också avled på tröskeln till pensioneringen. Med åren kom Max och jag att genomkorsa Finland tillsammans på otaliga reportage, alltid med samma intresse från hans sida.
Max fotograferade spektrolitfyndigheter i Ylämaa, fångade maratondansen på sjömanskrogen Kairo i Kotka, färdades i sakta mak med ångbåt från Tammerfors till Ruovesi och höll på att trilla i sjön när han skulle dokumentera menföresbåten Sibbe i Sibbo.
Skärgård, sjöliv och fartyg förde oss samman, och i förhållanden som för många andra hade varit otänkbara kunde han visa sina bästa sidor. I den första gryningen en sommarmorgon fördes vi av två överförfriskade fiskare i storm från Ulkokalla in till Kalajoki efter ett reportage.
Jag klamrade mig fast i båten, blek och förskräckt. Max log tryggt, njöt och fotograferade.
Hans sista arbetsdag kom vi att dela: julläsningens avskedsreportage från ms Kalypso på Ålands hav blev Max slutvinjett i Hbl.
Sina sista livsdagar delade han i Maldivernas paradismiljö också med pensionerade Hbl-kollegan Bert Carpelan. De två hade inte bara harmoniskt jobbat ihop i 33 år, de förenades också av ett djupt intresse för klassisk jazz.
Väl tillbaka hemma igen hade Max tänkt samla Hbl-kamratema till avskedsfest med samba. I hela sitt liv hade han varit en intresserad DX-are, som med förkärlek lockade latinamerikansk musik ur kortvågorna.
Därav blev dock intet. Max Paetau var född 8.12.1933.
THURE MALMBERG