Pensar, Bo-Gunnar
f. 10.2.1937
d. 17.7.2012
Bo Pensar föddes i Helsingfors den 10 februari 1937. Fadern, Gunnar Pensar, var folkskollärare i Sockenbacka. Under krigen bodde Bo och hans mor, Gunnel, i Monå, nära farfar K.J.Pensars butik. Under denna tid och sommarledigheter väcktes hembygdskänslan hos Bo. När fadern efter kriget bytte lärartjänst med Axel Lindgren, från Sockenbacka till Monå, blev familjen bosatt i Monå året om. 1948 flyttade familjen till Vasa efter faderns utnämning till folkskolinspektör. 1949–1956 var han inskriven i Vasa svenska samskola.
Efter studier vid Åbo Akademi (finska språket och germansk filologi) och auskultering vid Svenska normallyceum i Helsingfors avlade han fil.mag. 1965. Lärargärningen skedde framförallt i Vasa svenska samskola och i dess efterföljare, Korsholms gymnasium, 1966–2000. Ett kort avbrott för tjänstgöring i Klassiska lycéet i Åbo 1970–71.
Forna elever minns honom som en engagerad och didaktiskt intresserad lärare i finska. Hans grepp var elevcentrerat. Utmaningen var stor i ett Österbotten där ungdomen, i varje fall på 60-talet, intresserade sig mer för kulturen i Sverige än i hemlandet.
Hans intresse för den egna skolans utveckling syntes också i det arbete han utförde som lärarrepresentant i skolrådet i början av 70-talet.
För sina kolleger hade Bo alltid tid. Blev det för tyst kring bordet såg nog Bo till att diskussionen kom igång! Hans intresse var världshändelser, speciellt utvecklingen i Tyskland, och tekniska apparater. Han var en person som ivrigt anammade de tekniska nymodigheterna. För honom var steget till IT-världen inte svårt att ta. Gärna ville han diskutera med elever, kolleger och andra vänner om de senaste nymodigheterna!
Han medverkade också i läromedelsproduktion, antingen som huvudförfattare eller som medlem i arbetsgrupper. Tillsammans med lektor Terho Jalkanen gav han ut Sanasampo (1996) och Kielikontti (1999).
Hans stora sociala förmåga syns i den kontakt han ivrigt såg till att hålla till alla gamla klasskamrater med träffar varje år så länge de orkade. Bo blev mångas vän på Facebook!
Hans nära kollega i 35 år, Ruth Lawast, berättar att Bo tog ansvar för de pensionerade kollegerna: ”Han kallade oss till restaurang Panorama första måndagen i månaden. Vi kommer att sakna hans ivriga diskussioner om allt mellan himmel och jord på svenska, finska, engelska eller tyska. I Afrika säger man att när en äldre man dör försvinner ett bibliotek, de orden passar väl in på Bo.” Stort var engagemanget för nuvarande och gamla elever ända in i det sista. Bo var medlem i delegationen för Svenska skolfonden i Vasa. Han var också dess styrelseordförande i tre års tid. En jätteinsats gjorde han, rent praktiskt, i det enorma arbetet för skolans matrikel som publicerades våren 2011 i de båda skolornas gemensamma historik. Förteckningen på 5879 tidigare elever var rättad och lusläst praktiskt taget av Bo ensam. Hans synpunkter på kommateringsregler drabbar faktiskt också oss undertecknade i högsta grad just nu vid författandet av denna text! Så väl minns man Bos synpunkter på språkbehandling!
Efter pensioneringen engagerade sig Bo ännu i hembygdsforskning och politik. Sommarvistet fanns på Ytterstholmen och känslan för fädernebygden hade Bo kvar hela livet. Han deltog ivrigt i Monå byaforskares verksamhet. Byaforskarna samlar gamla berättelser och har egen hemsida (upprätthölls av Bo). Tre böcker har publicerats (Sendtjyyvon I/2000, II/2005, III/2009).
Sfp i Vasa centrum hade en självklar styrelsemedlem i Bo. Stort var hans engagemang ända in i det sista då han språkgranskade och kommenterade Sfp:s kommunalvalstidning, som kom ut denna sommar.
Bo Pensar avled i en svår sjukdom den 17 juli. Närmast sörjande är dottern Monika med familj, livskamraten Siv-Britt och två bröder med familjer.
Med Bos egna ord om sin barndomsvän: ”Du fattas oss!”
Thomas Öhman
Helmer Celvin