Rancken, Rurik

✻ 23.11.1923 i Kimito
† 7.1.2015 i Raseborg

Det brinner ett ljus vid kassan i Emmaus i Ekenäs den 7 januari. Rurik Rancken, som tilllsammans med sin hustru Birgit, grundade Emmaus och U-landsföreningen Svalorna i Västnyland på 1960-talet, har lämnat jordelivet, 91 år gammal. 
För många är Rurik, ”Rurre”, Rancken synonym med Emmaus, men han hann med mycket under sitt långa liv.
Rurik flyttade till Ekenäs i början av 1950-talet, då hans pappa Torsten blev rektor för Forstinstitutet. I tjugo år var han bibliotekarie i staden och var en av de drivande krafterna bakom Ekenäs museum. När rivningsivern i Finland rasade som värst kring 1970 hörde Rurik Rancken till dem som envist och ihärdigt arbetade mot en rivning av Gamla stan i Ekenäs, som var hårt hotad.
Under kriget arbetade Rurik bland annat som skrivare eftersom han var student och kunde tyska. I en olycka välte lastbilen han färdades på och Rurik fick benet krossat. Samtidigt besvärades han av en envis hosta. Läkarna trodde att han simulerade och han fick inte den vård han borde ha fått. Följden blev tbc i både lungan och det skadade benet. Det gick så långt att läkarna föreslog amputation. Den andra möjligheten var att ha benet gipsat i fem år. Rurik föredrog det senare alternativet. 
Paret Rancken var föregångare på många plan och besjälades av tanken att kombinera visioner om en bättre värld med konkret, praktiskt  arbete. Då de började med loppmarknadsverksamheten först inne i Ekenäs i mitten av 1960-talet betraktades de som lite konstiga. Vem skulle vilja använda begagnade kläder och saker? 1973 köpte de den gamla folkskolan i Västervik, med avsikt att grunda en kommunitet. Det lyckades bra, trots att den låg lite avsides utanför Ekenäs. Det var många som under åren bodde i kommuniteten och världen blev större tack vare alla de utlänningar som för kortare eller längre perioder deltog i arbetet och livligt diskuterade vid det gemensamma matbordet. Stämningen var varm och öppen. Inkomsterna från loppmarknaden skickades till olika projekt i utlandet.
Rurik som var en fenomenal berättare och föredragshållare försjönk gärna i litteraturen när han inte stod i kassan eller sorterade och prissatte konst, antikviteter eller böcker som han var stor kännare av. Han var också en passionerad släktforskare. 
Redan innan man allmänt börjat tala om miljöskydd  och återanvändning var Rurik Rancken i farten. Bland annat skötte Emmaus om glasinsamling långt före kommunerna tog sitt ansvar. Kommuniteten visade också i början av 1980-talet att man inte behöver röja sly med kemiska bekämpningsmedel. Emmaus Westervik ordnade ett jippo som fick stor medieuppmärksamhet där de med sågar, liar och yxor röjde flera kilometer vägren fri från sly. Nu sköter mekaniska maskiner om slyröjningen överallt i Finland. Rurik har också stött vindkraftsprojekt och när Neste i tiderna ville grunda ett oljeraffinaderi i Tvärminne stod han på barrikaderna. Han var också en av grundarna av u-landsorganisationen Kepa.
Rurik Rancken gjorde med sitt milda väsen, sin underfundiga humor och klokhet stort intryck på de som kom i kontakt med honom. Han predikade inte och kanske var det just därför som mannen med det stora grå skägget blev en förebild för många ungdomar.
Vi är många som nu saknar honom, inte minst barnen Rolf, Romi, Ylva, Pontus och Kristoffer med äkta hälfter, barn och barnbarn. 
Det är fint att ha fått känna en så varm och inspirerande människa.
Rurik Rancken som var kväkare begravdes inte traditionellt. I stället hölls en minnesstund i Snåresalen i Ekenäs l den 24 januari.

Tua Ranninen