Rehnberg, Carl-Erik

En gamla stammens agroforstare har gått ur tiden när Carl-Erik Rehnberg avled tisdagen den 8 maj 2007. Han var född den 4 november 1930 i Sjundeå och det var också här han utförde sin livsgärning, som den fjärde generationen på Gårdskulla gård. Som nybliven agronomie magister med lantbruksekonomi som huvudämne övertog han år 1961 gården efter sin far Alvar. Han fortsatte därmed utvecklingen av den till ett av de största och modernaste lantbruken i vårt land.
Hans insats i kommunalpolitiken löpte parallellt med skötseln av gården. Samma år han tog över som husbonde valdes han in i kommunfullmäktige. År 1986 blev han ordförande för kommunstyrelsen och båda uppdragen skötte han till 1992. Därutöver räckte hans tid också till för andra uppdrag. I den lokala sparbanksstyrelsen var han ordförande åren 1972–1986 och han var aktiv också inom Sparbanksförbundet samt Lantarbetsgivarnas förbund. NSP:s lokalavdelning hade förmånen att räkna honom som sin ordförande i över tio år.
Han hade förtroendeuppdrag inom Sjundeå församling och medverkade också i Hembygdens vänner i Sjundeå. Carl-Erik hade ett specialintresse för frihetskriget: läste allt som skrivits därom, höll föredrag vid olika tillfällen och var vice ordförande för den svenska traditionsföreningen. För sina samhälleliga insatser förlänades han ett flertal hedersoch förtjänsttecken.
Det som eftervärlden främst kommer att minnas honom för, är ändå lantbruksmuseet på Gårdskulla.
Efter det att han överlämnat gården till sönerna år 1993 inriktade han sig på att ta till vara maskiner och bruksföremål som ger en bild av jordbrukets utveckling och mekanisering under hundra år. Detta är i dag en av Nordens största privata samlingar med drygt hundra gamla traktorer och omkring 15.000 andra föremål med anknytning till livet på landsbygden.
Carl-Erik låg aldrig på latsidan och var ytterst målmedveten i det han åtog sig. Betecknande är att han ännu till den 28 april förberett ett möte med fullspäckat program för traktorsamlare. Som beslutsfattare uttryckte han sina åsikter klart: han var lugn, saklig och realistisk. På basen av sitt hembygdskunnande och sin framsynthet kunde han föreslå goda beslut. Bland de anställda på gården var han uppskattad som en rättvis arbetsgivare och bland Sjundeåborna som en ”redig” karl. Han bemötte sina medmänniskor – såväl stora som små – med intresse och respekt.
När det var kalas på Gårdskulla hörde det till med sång, tal och lekfulla program. Hans specialkunskap kom fram när gästerna fick gissa rätt på gamla föremål.
Musik var ett stort glädjeämne i hans liv. Med sitt anspråkslösa sätt och ljusa sinnelag var Carl-Erik en humoristisk och människonära vän, som visade omtanke om andra i såväl glädje som sorg. Vid slutet konstaterade han att han fått ett rikt och lyckligt liv och att familjen med hustru Kerstin, två söner och en dotter med gemål samt nio barnbarn har varit det allra viktigaste. Sjundeå har mist en personlighet.

GUNNAR WICKSTRÖM
Mångårig vän