Rosas, John

f. 30.11.1908
d. 2.3.1984

Professor emeritus John Rosas avled den 2 mars 1984 i Åbo. Han var född den 30 november 1908 i Lappträsk. Att John Rosas hörde hemma på den musikaliska banan kunde tidigt förutspås. Han framlockade melodier på piano redan som tvååring, och övergick till fiolen ett par år senare. Efterhand blev cellon hans huvudinstrument, och han tillhörde både hembyns stråkorkester och skolorkestern i Lovisa. Efter studentexamen 1927 blev han elev vid Helsingfors konservatorium (nuvarande Sibelius-Akademin); cellolärare där var den legendariske Ossian Fohström.

Studier vid Åbo akademi ledde till filosofie kandidatexamen 1934; Rosas huvudlärare var här Otto Andersson. Därpå verkade Rosas som reselärare vid Åbolands sång- och musikförbund 1934-38 samt vid Västnyländska ungdomsringen 1935-38. Reselärarskapet sköttes med bravur: körer grundades där sådana dittills hade saknats och några stråkorkestrar byggdes upp från grunden. Då kulmen hade nåtts ledde Rosas 25 körer och 12 stråkorkestrar i de två distrikten; att det åboländska förbundet under då rådande kommunikationsförhållanden var särskilt ansträngande måste betonas. Rosas arbetsförmåga och enastående lugna och suveräna ledarskap blev en legend i bygderna. Behållningen för hans egen del blev en unik kännedom om det folkliga musiklivet, en insikt som kom ytterst väl till pass då han år 1953 efterträdde Bengt Carlson som förbundsdirigent för Finlands svenska sång- och musikförbund för att kvarstå där till år 1966. Epoken omfattar bl.a. de stora finlandssvenska sångfesterna i Åbo 1956 och i Vasa 1961. Även efter 1963 stod han förbundet bi som stråkorkesterledare, bl.a. vid stråkorkesterfesten i Gamlakarleby 1963 och vid sångfesten i Lovisa 1971 . År 1969 var Rosas förste dirigent för förbundets andra Amerikakör under en fem veckors turne i USA och Kanada. Som erkänsla för insatserna som reselärare, förbundsdirigent och styrelsemedlem kallades han till hedersdirigent för FSSMF år 1978; hedersmedlem hade han blivit redan 1975.

Det var dock i Åbo som Rosas utförde den centrala delen av sitt livsverk. Viktiga hörnstenar i hans studiemiljö hade utgjorts av den musikvetenskapliga institution som grundats av Otto Andersson år 1926 (nuvarande Sibeliusmuseum) samt studentkåren; med denna miljö växte han samman. År 1937 blev Rosas musiklärare vid Akademin. Tjänsten omfattade både undervisning vid institutionen och praktiskt arbete med studenter oavsett studieriktning, ett veterligen unikt arrangemang. Den senare delen av tjänsteplikterna uppfyllde Rosas genom att år 1937 grunda manskören Brahe Djäknar, som han ledde till 1955. Vidare återupplivade han varaktigt Akademiska Orkestern, som dessförinnan upplevt trevande förstadier. Särskilt Brahe Djäknar blev under sina talrika turneer ett begrepp i Svenskfinland. Körens seniororganisation Brahe Ärkedjäknar har sett till, att hedersdirigenten Rosas porträtt pryder Sibeliusmuseums nedre aula.

Vid sidan av sitt musiklärarskap var Rosas 1938-1940 kontrabassist i Åbo stadsorkester, han ledde även några av orkesterns konserter. Tidvis var han musikkritiker vid Åbo Underrättelser. År 1940 tog han tillsammans med en annan musikpedagog initiativet till De svenska läroverkens i Åbo orkesterskola, som ensam i sitt slag stod för en utomordentligt viktig pedagogisk verksamhet. Rosas iedde skolans stråkorkester och intresserade sig genom att låna ut noter och en altfiol för en av orkesterns följdföreteelser: en stråkkvartett bildad av elever vid Svenska klassiska lyceum, en skola där Rosas vid sidan av allt annat hann vara sånglärare 1945–1954. Att han i Åbo ställde sig till förfogande som körledare måste också nämnas. Bland annat ledde han manskören Musices Amantes 1954-1958. Pro gradu-avhandligen från år 1934 utvidgades efterhand, och år 1949 kunde Rosas publicera forskningsresultaten som doktorsavhandling: Fredrik Pacius som tonsättare. Avhandlingen är av grundläggande betydelse för kännedomen om vår musikhistoria.

Den fortsatta akademiska karriären markeras av docentur 1953, t.f. professur 1954 och slutligen ordinarie professur i musikvetenskap och folkdiktsforskning 1962, en tjänst som Rosas innehade till sin pensionering 1973. Under Rosas era tillkom Sibeliusmuseums nuvarande hemvist som kunde invigas 1968. Därmed hade landet fått sitt första (och hittills enda) specialbyggda musikmuseum, där man på ett funktionellt sätt kunnat förena utställnings- och undervisningsverksamhet, ett digert musikhistoriskt arkiv och andra samlingar samt slutligen praktisk musikverksamhet bland Akademins studenter (Brahe Djäknar, Akademiska Orkestern, Florakören). Sin bana som vetenskaplig skribent fullföljde Rosas genom att behandla teman ur vår musikhistoria. Som komponist har han framträtt bland annat med kantater vid Lovisa stads 200-årsjubileum och Åbo akademis promotion 1948; den sistnämnda kompositionen har framförts även senare och utanför Akademins ram. Som arrangör har han berikat manskörernas repertoar bland annat med välkända Morgonvisa och Ungkarlsvisa.

Rosas innehade åtskilliga förtroendeposter. Här skall endast nämns ordförandeskapet för landets äldsta förening Musikaliska sällskapet i Åbo, grundat 1790. Som pensionär kallades han till hedersordförande, men lämnade ändå inte den praktiska musikutövningen. Så länge krafterna stod bi medverkade han som cellist i sällskapets såkallade läkarkvartett.

Fabian Dahlström