Hembygdsrådet Gunnar Rosenholm i Pargas avled den 10.3.1999. Han var född den 24.4.1912 och blev således 86 år.
Gunnar Rosenholms namn och rykte är förknippade med museiinstitutionen Stundars framför allt. Han verkade som lärare i Solf från 1937 till pensioneringen på 70-talet och flyttade rent av från orten - men gav aldrig upp sin mission och passion för Stundars. Som intendent på livstid - en titel som han förlänade bokstavlig och praktisk innebörd – höll han grepp om den etnologiska verksamheten ända till slutet. Hans sista projekt blev sjudarladan nere på Stundars gröna tun, som han hade dokumenterat I detalj. I den ryktbara hantverkarbyn står den jämte sextio andra byggnader som ett monument över en av landets kunnigaste lokalhistoriker och antikvarier. Det var märkvärdigt att han orkade; ännu i för-fjol gick han i byn - sporrande, anvisande, entusiastiskt föreläsande. Det var likaså märkvärdigt attden karlen i tiden ratades av vårt akademiska etablissemang.
Gunnar Rosenholm gick lärarseminarium men tog också starka studieintryck av folklivsforskaren Gabriel Nikander i Åbo. På 50-talet etablerade han vänskap ochsamarbete med den legendariska Arne Appelgren i Österbottens museum. De bildade ett radarpar i antikvariskt arbete som vi är stort tack skyldiga i dag.
Lokalhistoria, och i praktiken ett långt lyssnande och frågande, var Rosenholms särmärke. Han kartlade folklivet i det gamla Solf hos informanter som var födda ända neråt 1850-talet och redovisade det I flera böcker och artikelsamlingar, bl.a. den genomarbetade storvolymen Solf sockens historia II. I Pargas på gamla dar sammanställde han också en bok om Lillmälö, den by där han slagit sig ner. Och som litterärt krön på livsverket utgavs 1987 Mitt Solf, första utgåvan på Scriptums nya förlag i Vasa.
Minst känd men viktig är hans och Svenska studieförbundets kursbok i hembygdsorientering.Han hade nöjet att se den i flera upplagor. Innehållet speglar Rosenholm - tusen åter tusen frågor som skulle ställas till gammalt folk. Hur såg gummibollens föregångare ut? När kom de vita likkistorna? När kom majvippan och utornhusgranen?
- Minns att det ständigt är bråttom, sa han. Informantema dör undan i en jämn ström. Vi måste ställa frågorna medan tid är. Skynda er ut och fråga!
Han gav amerikanen Neil Postman rätt. Barndomen och vuxenvärlden flyter ihop, allt blir grå massa och glöms vid datorn och televisionsskärmen. Det är ständigt sista dan för anteckningar och kartläggning av det framfarna.
Gunnar Rosenholrn hade länge varit sjuk men kämpade tappert och framgångsrikt emot. Han sörjs närmast av hustrun och lärarkollegan Svea, född Liljenfelt i Solf, jämte dottern Beat-Mari med familj på Tjörn i Sverige.
Gunnar Rosenholm erhöll SFV:s kulturpris ur Signe och Ane Gyllenbergs fond 1986.
PELLE KEVIN