Rödlin, Aima

Den 3 april 1946 avled förra lärarinnan vid Karuna i tiden existerande svenska folkskola, fröken Aima Helena Rödlin. Fröken Rödlin var vid sitt frånfälle 75 år gammal. Hon var dotter till kyrkoherden i Korpo Emil Alexander Rödlin, och i Korpo tillbragte hon alltid sina sommarsemestrar, varmt fästad vid denna socken, på vars prästgård hon upplevat sina ungdomsår och där kyrkoherdskan Rödlin efter sin makes död åt sig inrett ett ålderdomshem i en naturskön omgivning nära kyrkan. 

Så ofta fröken Rödlin uppehöll sig på orten, var hon även en trägen besökare av den åldriga helgedomen. Sedan fröken Rödlin genomgått Ekenäs seminarium, fick hon, 22 år gammal, genast anställning vid Karuna svenska folkskola, som begynte sin verksamhet den 25 augusti 1893. På denna krävande post kvarstod hon i hela 33 år ända tills skolan upphörde med sin verksamhet år 1926.

Envar inser lätt att det icke varit någon tacksam uppgift att vara svenska språkets och svenska kulturens förkämpe i den småningom helt förfinskade omgivningen. Detta mödosamma och påfrestande bildningsarbete krävde gott omdöme och takt samt en obruten energi. Mången annan hade helt visst givit upp tidigare, nedslagen av att trots alla ansträngningar se elevskaran glesna och glesna. 
Slutligen fanns det dock ingen som helst möjlighet att i Karuna stöda svensk bildning genom svensk skolundervisning. Man hade här - fallet är ju icke enastående i vårt land - funnit det opportunt att övergiva sitt svenska modersmål och kulturarvet från fädrens tid.

Om fröken Rödlin måste vittnas, att hon såg sin verksamhet som ett heligt kall. Hennes omtanke om de små var rörande, och med hemmen upprätthöll hon intim kontakt. Genom små medel, som hon från olika sammanslutningar lyckades bekomma, sökte hon hjälpa barnen och även roa dem vid enkla skolfester. 

Att hennes verksamhet uppskattades, betygade skoldirektionens ordförande agronom Otto Rotkirch vid skolans avslutningsfest. Han framhöll särskilt lärarinnans plikttrogenhet och hennes energi i arbetet för skolan och de små. Han tackade henne vidare i sin egenskap av kommunalfullmäktig å kommunens vägnar för det långvariga målmedvetna arbete hon utfört i kommunen ooh i synnerhet för den svenska befolkningen i trakten. Även en deputation av skolans forna elever tolkade den sympati och tacksamhet de kände för sin gamla lärarinna.

Om uppskattning av fröken Rödlins livsgärning vittnade jämväl de dyrbara gåvor, som vid tillfället överräcktes till henne. Fröken Rödlin skötte även postföreståndarinnetjänsten i Karuna, och denna befattning hade hon ända till sin död. Sitt sista vilorum fann hon invid den kyrka, hon så älskat, ute i skärgårdens svenskbygd. 

Heder över den trofasta kämpen på den enda bastion svenska folkskolan haft i fasta Åbolands egentliga landsbygd! 

J.M.G