F. 31.10.1911
D. 18.6.1994
Den 18 juli 1994 nådde oss budet att gode, glade vännen Lasse Sandbacka hade avlidit på morgonen. Han hade nått vägens mål och funnit vilans ro. Vemod och saknad fyllde våra sinnen och minnena vällde fram: ljusa minnen allt från skoltidens kamratliga, sorglösa gemenskap över glada ungdomsår och tunga krigsår till senare tiders samarbete i arbetets tecken och umgänge i trogna vänners krets. Denna krets har under årens lopp krympt och nu hade åter en av oss gått bort. En som ända in i det sista höll fanan högt, lät sången ljuda och deklamerade dikter utantill till åhörarnas förnöjelse. En damernas chevalereske kavaljer och sina manliga vänners goda"kameryd" var han, vännen Lasse.
Lasse Sandbacka föddes den 31.10. 1911 i Gamlakarleby. Efter avslutad skolgång i Tammerfors avlade han diplomekonomexamen vid Svenska Handelshögskolan och verkade därefter frän 1937 först som biträdande och senare som verkställande direktör för familjeföretaget Oy Epilän Nahkatehdas Ab I Tammerfors.
Med iver och energi engagerade sigLasse också i det allmännas tjänst och hans insatser för det svenska i vår stad var betydande. Som representant för SFP var han under åren 1968-1976 medlem av stadsfullmäktige och i kyrkofullmäktige som representant för Svenska Församlingen under tiden 1950-1970. Uppdraget som ordförandei Föreningen för Svenska Samskolan I Tammerfors upprätthållande (skolans direktion) blev något av en hjärteangelägenhet för Lasse, något som vi andra med beundran och tacksamhet har orsak komma ihåg denna dag. Han kallades sedermera också till föreningens hedersordförande.
I Kulturstiftelsen i Tammerfors var Lasse ordförande under en lång tidsperiodoch i Tammerfors Bollklubb som han i sin ungdom varit med om att grunda var han hedersmedlem. I Svenska Klubben där han var en ofta sedd gäst och i Tammerfors Rotaryklubb som han tillhört sedan 1947 var han också hedersmedlem. Arbetet krigsveteranerna till fromma blev på senaste tiden ett av Lasses stora intressen.
Rötterna i den österbottniska bygden var kära och viktiga för Lasse Sandbacka. Därom vittnar bl.a. den bok han skrev om sin släkting skalden Alexander Slotte. Någon vecka före sin bortgång fick han till sin stora glädje på släktmötet i Karleby-Nedervetil se det sångspel som utgående frän texten i boken uppfördes där.
Karaktäristiskt för Lasse var att han ännu under en av de sista dagarna på sjukhuset ville och orkade följa med bronsmatchen i fotbolls-VM i TV, ända in i det sista fylld av entusiasm och intresse för omvärlden.
MARGARETA SJÖBLOM