F. 21.11.1919
D. 27.2.1994
Konstnären och författaren Rolf Sandqvist avled den 27 februari 1994 I Helsingfors, 74 år gammal. Han var född den 21.11.1919.
Det innebar att finländskt kulturliv förlorade en av sina verkliga gränsöverskridare, en målare som suveränt använde både pensel och penna när han beskrev sina intryck från resor i alla tänkbara delar av världen.
Zigenare och indianer var folkgrupper som stod honom särskilt nära; inom honom bodde en ursprunglig nomad som inte kunde vänja sig vidinrutade mönster.
Kriget splittrade hans studier vid Ateneum och Helsingfors universitet åren 1938-39 och 1940--41. Till en början gjorde han sig främst känd som författare till trevligt kåserande böcker som "Rolle på jakt efter lyckan" (1944), småstadsskildringen "Alberts bok" (1946) och "Fjärilsväg" (1947). Senare skulle han ge en livfull skildring av cirkusmiljö i romanen "Taskspelaren" (1967).
Efter hand etablerade han sig också som bildkonstnär och från 1947 ställde han regelbundet ut i Helsingfors. Han kom att representera Finland på samlingsutställningar i en rad länder och 1985 hade han rentav en egen expo I Quito, Ecuador.
Hans verk inköptes till många finländska museer och samlingar. Utomlands påträffar man Rolf Sandqvists arbeten I Nationalmuseum i Stockholm och Museo Nazionale di Ravenna I Italien.
Som scenograf anlitades han bland annat av Teatteri Jurkka och han gjorde sig också känd som skicklig bokillustratör.
Rolf Sandqvists måleriska uttryckssätt är oftast abstrakt, där han låter färgerna klinga ut i ett nästan geometrisk uppbyggt mönster eller i personligt gestaltande krumelurer som kan föra tanken till Paul Klee eller Joan Miró. När han inspirerats av exotiska kulturer får valörerna en mera mättad ton.
Hans grafik är luftig och lätt, inte minst när han skildrar iakttagelser av myllrande folkliv under de långa resorna.
Det finns en underliggande glädje och en flödande fantasi i det mesta Rolf Sandqvist målade. Och humorn utgör en viktig beståndsdel också i hans litterära produktion, till och med när temat är så allvarligt som i "Mitt kära krig" (1967). Bara skrattet kunde ge tröst när han mindes krigets helvete.
Efter en lång paus återkom han med boken "Himmelsberget" (1980), som visade prov på en lakonisk berättarkonst, mdär de finurliga formuleringarna om bohemens slingrande livsväg gömde korn av visdom.
GUSTAF WIDÉN