Sanmark, Kurt

Författaren Kurt Sanmark avled den 14 maj 1990 i sin hemstad Borgå, i det närmaste 63 år gammal. Han var född i Helsingfors, men levde nästan hela sitt liv I Borgå, där han blev student 1944 och sedan - efter studier i kemi och matematik vid Åbo Akademi - övertog den Sanmarkska fädernegården vid Prästgatan 14. Kurt Sanmark har i sin sista bok "Rottrådar", som utkom efter hans död, berättat om sitt eget liv, sin utveckling och sitt sanningssökande. Han var för ung för att delta i våra krig, men kriget kastade sin skugga över Kurt och andra unga, "bombskyddsgenerationen".

I "Rottrådar" lär vi känna en världsfrånvänd ung man, 25 år gammal, som debuterar med en diktsamling "Människans ansikte" och samma år gifter sig med Meeri Sihvola. Sanmark kallar sig själv "en evig pendlare". Han reste av och an i buss mellan Borgå och Helsingfors, där han arbetade för brödfödan som försäkringstjänsteman, han pendlade mellan författarskapet och det allt mera krävande levebrödsyrket. Före slutet av decenniet föddes i äktenskapet fyra gossar och en flicka. Kurt Sanmarks femte bok och enda roman "Insyn" utkom 1958, bakgrund där är hans depressiva och dystra studietid vid Åbo Akademi och miljön där. 

Kurt Sanmarks litterära produktion omfattar fem diktsamlingar, de två sista "OSV" (1964) och "Obundna texter" (1973), prosaboken "Väven" (1953), novellsamlingen "Förskjutningar" (1963) och de självbiografiska essäböckerna "Anteckningar, drömmar" (1973) och "Dagbok" (1976) . De två sistnämnda böckerna fick en fortsättning i "Rottrådar", en avslutande självbiografisk summering, avsked och bekännelse.

Diktsamlingen "OSV" var ett uppmärksammat experiment i konkret poesi, här finns collage och popdikter. Samlingen "Obundna texter" framkallade en sträng kritik, som gjorde att författaren tystnade som lyriker. Genombrottet för författaren dröjde för pendlaren, och den drömda stora romanen förblev oskriven.

Kurt Sanmark var också en insiktsfull och djupt inkännande litteraturkritiker och essäist, han medverkade bl.a. i Hufvudstadsbladet och i Borgåbladet. Några av hans vänner tyckte att han var bättre som kritiker än som författare, antecknar han själv i sina minnen. 

"Rottrådar" ger oss en fängslande inblick i vårt kulturliv och vår litteratur under efterkrigstiden, under "det anonyma 50-talet" (Sven Willner 1988) och det radikala upproriska 60-talet. Utan att romantisera det fattiga 50-talet (med månganamn) tror Sanmark att det (då) fanns mycket mer av total satsning på skrivandet som livsform . Det fanns ännu inte något utbyggt stipendiesystem för författare och konstnärer, de backades inte upp av TV och kommersiella jippon och shower. 

Eliten av diktarna utgjorde "ett trasproletariat". "Och ändå såg vi unga upp tilL dem, som till olympiska gudar". Det ärslutorden I "Rottrådar", som Sanmark avslutade april 1989, ett år före sin bortgång. 

"Rottrådar" innehåller porträtt av de författare och konstnärer som Kurt Sanmark beundrade, kritiserade och lärde sig mycket av. Här finns ett gripande kapitel om Mirjam Tuominen på väg in i religiöst grubbel och andra vänporträtt visar oss Brunnsparksprofeten Gunnar Björling, Tito Colliander, Eva Wichman, Rabbe Enckell och Lennart Segerstråle.

Pia Forssell anmälde "Rottrådar" i Horisont nr 3/91. Hon slutar sin recension: "Reservationerna får i alla fall inte dölja den beundran läsaren småningom kommer att hysa för en människa som så länge orkar hantera konflikten mellan vilja och kunna och som trots sina tillkortakommanden har kvar styrkan i sitt sökande efter mognad och intellektuell fördjupning."

Kurt Sanmark var under mer än tre decennier 1955-86 verksam i Försäkringsbolaget Svensk-Finland i Helsingfors, de sista åren från 1982 bitr. direktör i bolaget.

Kurt Sanmark blev medlem av Finlands svenska författareförening 1954 och var medlem av föreningens styrelse 1960-64 och medlem av dess förstärkta styrelse 1967-75. 1967-76 representerade han föreningen i Delegationen för den svenskalitteraturens främjande. 

Som författare, diktare och tänkare brottades Kurt Sanmark med filosofiska, metafysiska och religiösa livsproblem. Han var en samvetsöm sanningssökare, en frihetsälskande, skeptisk relativist med common sense, nyktert praktiskt förstånd men också med öppen sensibilitet, stilkänsla och intellektuell rörlighet .

 

J.O. TALLQVIST