Schildt, Hilma

f. 8.3.1853
d. 21.3.1921

Då kommerserådinnan Hilma Schildt den 21 mars gick bort, väckte detta sorg och beklagande bland alla för vilka svensk kultur är dyrbar och dess befrämjande en kär plikt. Hon var av de främsta kvinnliga representanterna för offervilja, då det gällde svenskt arbete,och hennes hjälp var ofta oskattbar. Fru Schildt intog en ledande plats, och att hon gått bort från alla dessa omsorger, som varit hennes, betyder en kännbar förlust för de svenska i Finland.

Hilma Hallberg föddes i Stockholm den 8 mars 1853. Föräldrarna var fabrikanten Carl Fredrik Hallberg och hans maka Charlotta Christina Morin. Hon genomgick Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors, utdimitterades år 1869 och ägnade sig sedan åt pedagogisk verksamhet, tills hon år 1876 ingick äktenskap med kommerserådet Hjalmar Schildt. Den yttre livskonturen uppvisar därefter inga större växlingar. Som framstående husmor fullgjorde hon sin uppgift i hemmet, vilket blev samlingsplats för en stor umgängeskrets. Men fru Hilma Schildts personliga insats i samhällslivet och bildningsarbetet har varit mångsidig och reformatorisk. Den har omgestaltat mycket och drivit goda impulser till utveckling.

Inom välgörenheten har den bortgångnas namn blivit känt såväl inom huvudstaden som långt ute i landets ödemarker. Centralundsättningskommitténs arbete, barnhemmet i Suomussalmi, många välgörande företag och anstalter i hemstaden fann i henne ett verksamt stöd. Kunskapen om dessa avlägsna bygders ofta permanenta nödtillstånd drev henne också att med värme och energi omfatta Finlands allmänna slöjdförenings arbete. Fru Schildt är nämnd som grundläggande organisatris av hemslöjdsarbetet, vars finansiella framgång hon med klar affärsblick och oförskräckt handling möjliggjort. I tjugo år medlem av slöjdföreningens styrelse, fick hon tillfälle att upparbeta olika grenar av hemslöjdsarbetet i skilda delar av landet. Västankvarn husmoderskola har räknat fru Schildt som medlem av sin styrelse. I Svenska Konkordia och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne har hon varit ordförande. Läroverket för gossar och flickor är en av de svenska skolor, som under en lång följd av år, 1887-1918, blev delaktiga av fru Schildts kärleksfulla omsorg

Yrkesskolan för flickor i Helsingfors hade i henne som styrelsens viceordförande från skolans grundläggande haft en alltid vaken och intresserad rådgivarinna och hjälparinna. De stora allmänna lotterierna och övriga festerna i humanitärt syfte hade ofta fru Schildts sällsynta organisationsförmåga och personliga inflytande att tacka för gott resultat. Man påminner sig i synnerhet jätteföretaget till förmån för Nyländska nationshuset och fru Hilma Schildts utmärkta ledning därav.

Hedersmedlemskap i Brage, ledamotskap av dess förstärkta styrelse och en mängd andra sådana förtroendeposter var bevis för att fru Schildts förmåga och verksamhetslust blev uppskattad. Men främst av allt är den bortgångnas livsverk en svensk gärning. Kärleken till nedärvd kultur och modersmål drev henne att offra det yttersta av kvinnlig hänförelse och uthållig arbetsamhet för dessa ideal. Icke allenast för det rent kulturella, utan även i det politiska livet blev kommerserådinnan Schildt en märkeskvinna. Begåvad talarinna, deltog hon, alltid uppmärksammad, i överläggningarna vid mindre möten och vid de stora kongresserna. Inom Svenska folkpartiets centralstyrelse har hon gjort sig ett namn som ej skall förgätas. Verksam även inom Tolvan, bidrog fru Schildt till att hålla svenska kvinnors intresse för valen vaket och ryckte med sig även de likgiltiga.

På sin sextioårsdag blev kommerserådinnan Schildt föremål för den varmaste hyllning och uppriktigt erkännande av de stora förtjänster hon inlagt om det allmänna. Genom en donation till förmån för lärarinnestipendier vid Svenska småskollärarseminariet hugfäste fru Schildt ytterligare den jubileumsdagen. När hon slutligen såg sig av nedsatt arbetskraft tvungen att avstå frän arbetet inom folkpartiets centralstyrelse, skänkte hon en betydande summa till stärkandet av budgeten. Det är sålunda både ekonomiskt, praktiskt och ideellt kommerserädinnan Schildt givit sitt bidrag åt samhälle, folk och land. 

Hågkomsten av vad hon varit för sin egen familj bevaras inom den. Vad hon verkat för det allmänna, bevaras av hennes samtid som ett ljust och manande minne. Denna koncentration kring det svenska livsintresset, denna helhet av ädel svensk gärning, som inför nöd och olycka dock även fanns till för alla utan undantag, höjer Hilma Schildt till en personlighet, som må kallas märklig för vår kulturhistoria.

Även Svenska Folkskolans Vänner hör till de institutioner, som kom i åtnjutande av fru Hilma Schildts välvilja. Under ett tidigare skede av föreningens verksamhet hölls icke sällan soaréer jämte lotterier till förmån för föreningens kassa; i bestyrelserna för dessa tillställningar var fru Schildt ofta den, genom vars hand alla trådar löpte. I den av S.F.V. tillsatta nämnden, som före tillkomsten av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne arbetade för bespisning och beklädning av folkskolbarn, leddes arbetet av henne. Jämte sin make har hon till S.F.V. överlämnat en donation, ”Estrild Schildts minne”,·vars räntemedel vid de allmänna svenska sång- och musikfesterna utdelas åt sångkörer som gjort sig förtjänta av understöd eller uppmuntran.

Då för ett årtionde sedan dr P. Nordmann till fru Schildt riktade frägan: ”Vari ligger livets lycka?”, gavs följande skriftliga svar:

”Livets lycka består enligt mitt förmenande uti att med frisk kropp och sund själ ägna kärlek och omvärdnad åt dem, som stå en närmast i livet - men att också därutöver hava tid och tillfälle att med varmt intresse och intensivt arbete söka främja allmänna ideella livsuppgifter.”

S.H.
E. P.