Marinbiologen Sven G. Segerstråle avled på julaftonen 1994 i en ålder av 95 år. Hanhade bakom sig en lång forskargärning vid Helsingfors Universitet, främst vidTvärminne Zoologiska station och Zoologiska museet. Men han var ofta anlitad för olika uppdrag även utomlands. Professors titel erhöll han år 1961 och 1990 utnämndes han till hedersdoktor vid Stockholms universitet.
Segerstråle är banbrytaren när det gäller utforskningen av Östersjön. Han forskade i salthaltens betydelse för växt- och djurlivet, hur dess tillblivelse har gestaltat sig och hur olika marina arter brett ut sig. Tack vare en artikel som han skrev 1957 blev Östersjön berömd inom det vetenskapliga samfundet i hela världen. Segerstråle hävdade att istidsrelikterna inte invandrat till Östersjön västerifrån, utan från öster via de sjöar som uppdämts av inlandsisen. Den grundforskning han bedrev har visat sig fruktbar även i många andra avseenden. Den hart.ex. Underlättat bedömningen av hur Öresunds brobygge påverkar den marina växtligheten, en fråga som vållat en bred politisk debatt I Sverige.
Utöver forskargärningen verkade Segerstrålesom lärare i geografi och biologi.
Han skrev bl.a. boken Det underbara livet ( 1948), länge använd i våra skolor. Han skrev senare en uppmärksammad religionsfilosofisk bok Elämän arvoitus (1968), som väckte debatt. Där hävdar Segerstråle att planen är livets märkligaste egenskap. Han trode på en aktiv skapelse av livet. Utan en sådan skapelse skulle inte bisamhällets organisation, spindelväven eller DNA-molekylen finnas. Men samtidigt ansåg Segerstråle att det paradoxala består däri att ju längre vi kommer i kunskap om biologin desto svårare blir det att förstå livets uppkomst. Men att tro på slumpen är att övertro, ansåg han.
Segerstråle var en varmt engagerande och aktiv mänska som deltog i debatten så länge krafterna stod honom bi.
(Sb)