F. 28.9.1922
D. 10.9.1991
Professor Clas-Olof Selenius avled I Uppsala den 10 september 1991 i en ålder av 68 år. Han var född den 28 september 1922.
Clas-Olof Selenius var matematiker, men blev internationellt ännu mera känd som vetenskapshistoriker. Doktorsavhandlingen 1960 presenterade en modern konstruktion av ett nytt slags kedjebråk (Selenius-kedjebråk). Med den inleddes en serie arbeten med spännvidd från medeltida indisk matematik till modern svensk vetenskapshistoria. Vill man söka tyngdpunkter kan de läggas på Swedenborg - på Selenius' initiativ inropades äkta kranium I London och hemfördes till sarkofagen i Uppsala - på Nobel och på Sof'ja Kovalevskaja - om denna första kvinnliga matematikprofessor läste Selenius som 15-åring och ögonblickets förälskelse fördjupades i ett livslångt vetenskapligt studieförhållande. Selenius var ledamot av flera lärda sällskap - vid sin död stod han på förslag för inval i Academie lnternationale d'Histoire des Sciences i Paris - och medarbetare i och redaktör för många svenska och internationella publikationer. Han var en inspirerad och inspirerande föreläsare på internationella kongresser - och ofta anlitad föredragshållare och festtalare I hemmastadd i ett klassrum i Norsen i Helsingfors och I samlyceet i Ekenäs som i den akademiska katedern i Åbo och Uppsala. Han blev docent i matematik vid Åbo akademi 1963 och utnämndes 1974 till biträdande professor ( den första) i de matematiska ämnenas didaktik vid akademins pedagogiska fakultet. Sedan 1967 var han knuten till Uppsala universitet, men höll ännu docentföreläsningar i Åbo.
Flyttningen till Sverige bröt inte Clas-Olof Selenius' band med Finland, Svenskfinland eller Västnyland. Han blev inte utvandrare eller invandrare, han blev tvålänning. I Sverige engagerade han sig för finlandssvenskarna, han grundade föreningen Finlandssvenskar i Uppsala och aktiverade sig inom FRIS. Han var med om att instifta Finlandssvenska kulturfonden i Sverige och blev dess ordförande.
Det första landet för Clas-Olof Selenius var och förblev Svenskfinland.
För honom var svenskhet inte ett konjunkturbetingat modeord, utan ett självklart och konsekvent livsmönster symboliserat och manifesterat i den rödgula flaggan som hissades på Bockudd på Torsö, närhelst sommarhuset Midgård, skrivarstugan Valaskjalf och bastun Muspelhem var befolkade.Hans omfattande medarbetarskap i tidningar och tidskrifter utom det vetenskapliga facket under drygt 40 år handlade om svensk kultur ochsvenskhet, om Svenska folkpartiet och svensk politik i Finland, om språkvård och om den västnyländska accenten - men populariserade också vetenskap, rymdfart och historia. Hans egna artiklar var i sig språkvårdande exempel på formfulländad formuleringskonst, hans debattinlägg var ofta dråpliga och kunde vara dräpande. Hans skönlitterära ådra fick utlopp i dikter, sånger och skådespel;krönikespelet Snappertuna med 12 historiska scener uppfördes på Snappertunadagen 1982 med författaren som regissör, aktör och kompositör, hymnen Snappertuna som han både skrivit och tonsatt uruppfördes vid Västra Nylands sång- och musikförbunds 65:e sångfest vid Raseborg. Snappertuna och Raseborg var ju tvåorubbliga fästen i Clas-Olof Selenius' liv och levnadsverk. Han var verksam inom Snappertuna hembygdsförening och Raseborgs gille, påSnappertunadagen var han en infallsrik medarrangör och programmakare. Som erkänsla för hans lödiga hembygdsgärning kallade Snappertuna fornminnesförening honom till sin första hedersordförande.
Hans insatser i finlandssvensk politik gavs erkännande med bl.a. Svenska folkpartiets gyllene förtjänstnål och folktingets förtjänstmedalj. Han var aktiv SFP-politiker på alla nivåer, som medlem av stadsfullmäktige I Ekenäs (tog initiativ till museihallen), som viceordförande i den nyländska kretsstyrelsen och som medlem av partiets förstärkta centralstyrelse. Han deltog i 39 partidagar i följd, till den 40:e i Vasa hindrade sjukdomen honom att resa.
Med sitt välutvecklade sinne för mdramatiska effekter var det självklart att Clas-Olof Selenius skulle enrolleras på teaterscenen vid Raseborg, där han under åren 1971-1989 kreerade ett tjugotal roller. Varje roll lyckades han ge ett anslag av sin egen personlighet i vilken en sprittande och smittande humor, som kunde slå över I tygellös sprallighet, förenades med djupt allvar och lättrörd känslighet.
OLLE SPRING