F. 4.4.1920
D. 30.4.2002
Ulla Sid avled den 30.4.2002 i en ålder av 82 år. Hon hörde väl till de stilla i landen, men hon levde nog i mångas tankar och lever i mångas minne. Till yrket var hon hjälpskollärarinna. Hon kunde nyktert och klart beskriva hur man lotsar barn genom stora svårigheter. Av en artikel som hon en gång skrev om en av sina skoldagar förstår man mer än väl också med vilken empati och klokhet det skedde.
Ulla Sid förstod utanförskapet och vilsenheten inte bara hos barn utan som en del av människotillvaron överhuvudtaget. En av hennes favoritförfattare var Nils Ferlin. Då hon ganska sent i livet själv skrev några böcker kunde hon uttrycka en lång erfarenhet: i debutromanen ”Dansen” – det är livets dans av skönhet och sorger – skildrar hon en självuppgörelse, kanske delvis hennes egen, och ett äktenskap. Till två andra böcker fick hon ett övertygande stoff från sina egna elevers världar och beskrev ett ”normalt” liv ur en handikappad ung människas eller ett hemlöst barns synvinklar, som tvång, som exploatering och som trygghet.
Det var 1974, samma år som Ulla Sid på allvar började skapa den personliga textilkonst som blev hennes väsentliga konstnärliga insats. Sina ”tygtavlor”, kompositioner i ram eller som bonader, gjorde hon av hundra- eller tusentals tyglappar, valda och minutiöst hopsydda med ett utsökt nyanserat sinne för material och milda färger. Hon ställde ut sina verk tre gånger under 1970- och början av 80-talet, och fick utöver sin tillfredsställelse med arbetet lysande recensioner.
Tavlorna blev, från att ha varit geometriska eller abstrakta kompositioner efter hand något mera figurativa, men bevarade sin hemlighetsfulla atmosfär av oförklarad skönhet. Det största av hennes arbeten, kallat ”Ballad”, sammansatt av 600–700 bitar till en två meter lång bonad, inköptes till prydnad för Svenska kulturfondens sammanträdesrum. Men knappast var en sådan erkänsla hennes största vinning.
THOMAS WARBURTON
Ulla Sid föddes den 4.4.1920.