Försäkringsdirektör Alfred Smeds avled den 10 juni 1992 i Vasa bruten av en svår sjukdom i en ålder av 82 år.
Budet om Alfred Smeds bortgång nådde oss när sommarfägringen stod I sin ljuvaste blom. Över hans gestalt vilade alltid ett skimmer av inneboende glädje, livskraft och engagemang.
Han täljde sina första lärospån i samhällsbyggandet i den kulturella ungdomsrörelsen där han tidigt kom med och som han tjänade i tjugosju år på vägen från hembyns ungdomsförening till Femte Ungdomsringen och Svenska Österbottens ungdomsförbund.
Hans känsla för finlandssvenska samhällsfrågor väcktes under hans tid I Svenska Finlands folkting tillsammans med Ernst von Bom, Gudrun Mörne, John Österholm och Eirik Hornborg.
Alfred Smeds var en kraftkarl som I över trettio år stod i främsta ledet inom organisationer och sammanslutningar I Svenskfinland, i kommunalpolitiken I hemkommunen Korsholm och i olika partiorgan i Svenska folkpartiet där han i tolv år ledde partiets österbottniska kretsorganisation.
Alfred Smeds var född till parlamentariker men fälldes på tröskeln till riksdagen i hård konkurrens med böndernas man Verner Korsbäck när det begav sig.
Han inledde sin bana som jordbrukare npå hemgården och blev 1959 chef för Försäkringsbolaget Svensk-Finlands kontor i Vasa. Han gick i pension vid fyllda 65 år. Han gick då med liv och lust in i det österbottniska pensionärsdistriktets verksamhet och valdes 1980 till ordförande i Svenska pensionärsförbundet.
Alfred Smeds blev en brobyggare som alltid ställde upp där tunga insatser behövdes. Han var utrustad med en sprudlande humor som han behöll hela livet ut. Humorn gjorde honom till en historieberättare av rang. Han ägde en flytande penna och en sprudlande poetisk ådra som kom till användning I samhällsdebatten och i hyllningar till hemlandskapet Österbotten som han nälskade. Hans starka känsla för den finlandssvenska kulturen tog sig uttryck I att han inför sin 75-årsdag grundade en fond inom Svenska Österbottens kultur-fond.
Alfred Smeds liv och verksamhet bars upp av trohet mot ideal som han gjorde till sina från åren inom den kulturella ungdomsrörelsen. Han förblev dem trogen fram till dödsdagen.
ERNEST ULJENS