Snickars, Per

✻ 28.10.1926

† 5.8.2015

Per Wilhelm Snickars var född i Korsholm. Han kom till Helsingfors för att studera vid Sibelius-Akademin, där han tog sin kantor-organistexamen 1951, musiklärarexamen 1954 och sångdiplom 1960. Under hela sitt yrkesverksamma liv och sina år som pensionär stannade han kvar i Helsingfors, men han höll fast vid sina österbottniska rötter.

Sin första tjänst hade han som extraordinarie kantor-organist vid Sörnäs svenska församling 1951–56. Därefter var han ordinarie kantor-organist vid Malms, sedermera Markus församling (numera Petrus förs.) 1956–63 och under åren 1963–83 var han kantor vid Södra svenska församlingen (numera Johannes förs.) i Helsingfors. Under denna tid förlänades han titeln director cantus 1971. Han avslutade sitt arbete i kyrkans hägn som stiftssekreterare vid Stiftsrådet i Borgå stift (1983–89).

Vid sidan av arbetet som kantor var Per Snickars musiklärare i Brändö svenska samskola åren 1953–64, han var timlärare i solosång vid Sibelius-Akademin 1962–84 och vid Helsingfors Konservatorium 1967–84.

Inom körlivet i Svenskfinland var Per Snickars en känd gestalt. Han var dirigent för Helsingebygdens kör i hela trettio år (1966–96), och han dirigerade Walentinakören (i Helsingfors) 1981–86. Han var förbundsdirigent för och styrelsemedlem i Helsingfors svenska kyrkosångsförbund under många år. Ordförande för Finlands svenska kyrkosångsförbund var han 1977–86. Genom de körer han dirigerade var han också aktiv i Finlands svenska sång- och musikförbund. Han har komponerat sånger och gjort ett stort antal körarrangemang för blandad kör. Per Snickars folkbildargärning har stark förankring i det finlandssvenska musiklivet.

Per Snickars var medlem i Svenska folkskolans vänners styrelse 1980–1998, och verkade som dess vice ordförande 1988–98. I en förening som SFV behövs kunskaper och färdigheter av olika slag och genom sitt praktiska handlag och sin blick för vad som skulle göras när det gällde fastigheter var Per Snickars en stor tillgång för SFV. Det var naturligt att han genast valdes in i SFV:s fastighetsutskott, som har hand om ärenden beträffande föreningens många fastigheter, både i Helsingfors, på andra orter i Finland och ute i skärgården. Han var medlem av fastighetsutskottet 1980–2002 och dess ordförande 1987–2002.

Tack vare hans musikaliska kunnande var det en självklarhet att han var medlem av den kommitté som utarbetade SFV:s Stora sångboken, en kulturskatt som omfattar 250 finlandssvenska sånger. Stora sångboken kom ut 2001 som resultat av ett stort och gediget arbete av sångbokskommitténs medlemmar. Utöver kommittéarbetet gjorde Per Snickars pianoarrangemang till ett flertal sånger i Stora sångboken. Han var också den som alltid satte sig vid pianot när det sjöngs vid SFV:s sammankomster, inte minst var det han som alltid ackompanjerade Modersmålets sång som avslutning på föreningens årsmöten.

I Vem och Vad anger Per Snickars träslöjd som särintresse, och han hade svarvning som hobby på äldre dagar. Per Snickars var en god historieberättare och han hade en underbar humor.

SFV:s folkbildningsmedalj i silver, som utdelas sparsamt, tilldelades Per Snickars 1998.

Per Snickars sörjs av sin hustru Alice och sina tre barn med familjer.

Hedvig Stenman