Steinby, Torsten

f. 25.8.1908
d. 16.10.1995

Hufvudstadsbladets före detta chefredaktör, professor Torsten Steinby avled 16.10.1995. En högt uppskattad kollega, en ovanligt mångsidigt bildad och utpräglat humanistisk journalist har lämnat tiden. Han inträdde i Hbl:s redaktion 1947 och fungerade som tidningens chefredaktör åren 1960-1974.

Torsten Steinby föddes den 25 augusti 1908. Student blev han 1928 och fil.kand. 1935. Redan under studieåren visade han sitt starka engagemang för allt som rörde den kulturella utvecklingen. Han var en av de aktivaste i det folkbildningsarbete som studentorganisationerna på den tiden höll uppe. Detta förde honom vidare in på lärarbanan. Först undervisade han i svenska och latin i Svenska normallyceum. Sedan övergick han till Läroverket för gossar och flickor (Brobergska samskolan) och undervisade där i historia och svenska. Då Fritiof Freudenthal 1944 avgick som skolans rektor, utsågs Steinby till hans efterträdare.

Den 1 juni 1947 inträdde Torsten Steinby i Hufvudstadsbladets redaktion, som ställföreträdande huvudredaktör och redaktionschef. År 1960 efterträdde han Egidius Ginström på chefredaktörsposten och kvarstod på den fram till sin pensionering i oktober 1974. Under de första åren kallade de gamla murvlarna honom rätt och slätt "Rektorn". Steinby hade kommit utifrån och saknade dagstidningserfarenhet. Journalistisk verksamhet hade han dock berett sig för bl.a. genom redaktörskap för Svensk Ungdom, Studentbladet och Svenska Finland jämte en omfattande aktivitet som fri publicist och föreläsare.

Torsten Steinby var kunnig och vidsynt, utrustad med säkert omdöme och en osviklig arbetsförmåga. I maj 1956 blev "Rektorn" doktor. Inför en talrik åhörarskara av aktivt tidningsfolk försvarade han sin doktorsavhandling. Ämnet var romersk publicistik, närmare bestämt den skriftliga nyhetstjänsten och opinionsyttringen under Ciceros tid. Detta blev på sätt och vis också modellen för Torsten Steinby i fortsättningen; dagsjournalistik kombinerad med en imponerande mängd kulturhistorisk forskning. Men inte nog därmed. En mängd förtroendeuppdrag hopade sig över honom och arbetsdagarna tänjdes ut av styrelsemöten och kommitteseanser. Bland alla de otaliga uppdragen må nämnas att han tillhört nämnden för Finlands Akademi, nämnden för Amos Andersons konstmuseum, Svenska kulturfondsdelegationen, Svenska handelshögskolans fullmäktige, han var ordförande i Finska notisbyråns direktion, i Helsingfors Sparbanks principalråd, Svenska litteratursällskapet, viceordförande i Finlands IPI-grupp och Stiftelsen för Helsingfors teatermuseum, mångåriga insatser gjorde han också i Konstsamfundet, Samfundet Folkhälsan, Finska konstföreningen, Åbo Akademiförening, Svenska Teatern osv.

Med alldeles särskild inlevelse ägnade sig Torsten Steinby åt de kulturella förbindelserna mellan Italien och Finland. Han var med om att grunda Finlands Rominstitut och restaureringen av Villa Lante. Åren 1953-55 var han institutets föreståndare. Steinbys insatser för Svenska litteratursällskapet i Finland var unika. Han var Sällskapets viceordförande 1966-74 och ordförande 1974-79. Under 30 år, från 1958 till 1988, utgav och redigerade han Sällskapets årsskrift Historiska och litteraturhistoriska studier. Själv var han den flitigaste bidragsgivaren med flera tiotal värdefulla lärdoms-, kultur- och presshistoriska uppsatser. Steinbys sista uppsats, "Walter Runebergs nordiska kontakter i Rom" på 70 sidor utkom i somras. Till Sällskapets 100-årsjubileum 1985 utgav han första delen av "Forskning och vitterhet", en historik över Sällskapet under halvseklet 1885-1935. Bland Steinbys övriga skrifter må särskilt nämnas Finlands tidningspress, en historisk översikt från 1963, Peter Forskål och Tankar om medborgerliga friheter 1971 och boken In Quest ofFreedom, Finland's Press 1771-1971. Vidare har han bl.a. skrivit Hufvudstadsbladets historia och en diger biografi över Hbl:s mångåriga ägare och chef fil.dr Amos Anderson.

Under årens lopp etablerade sig Steinby inte bara som pressforskningens "grand old man". Han framträdde också som en auktoritet när det gällde att slå vakt om pressfriheten i vår land. Bland de många tecknen på uppskattning som kom honom till del må nämnas att han i samband med sin pensionering blev förlänad professorstiteln. Steinbys insatser som chefredaktör för denna tidning präglades dels av djupa kunskaper och insikter, dels av en utpräglad vilja till inlevelse i andra människors problem och förmåga att ge uttryck för de opinioner som rörde sig i tiden. Hans egen strävan att förnya sig och sin syn på tingen gjorde honom till en uppskattad och inspirerande arbetsledare, men också en auktoritet. Den auktoritet han förvärvade nådde långt ut över gränserna för journalistens sedvanliga samhällsengagemang.

RAFAEL PARO