Stenius, Yrsa

f. 7.1.1945

d. 19.5.2018

Författaren och journalisten Yrsa Carola Stenius dog i sitt hem på Södermalm i Stockholm den 19 maj 2018. Hon var vid sin död 73 år gammal.

Yrsa Stenius föddes i Helsingfors där hon efter sina universitetsstudier blev chefredaktör för Arbetarbladet 1973–1979. Hon bodde och arbetade sedan 1978 i Sverige, där hon efter att ha varit kulturchef på Aftonbladet blev tidningens chefredaktör 1982–1987.

Vid sidan av sitt arbete som journalist har hon sedan 1976 gett ut ett tiotal böcker, där hon med sin beläsenhet och eminenta språkliga förmåga gestaltat stora och ständigt aktuella problem om makten och dess etiska och moraliska förlängningar. Hennes böcker om Albert Speer, Hitlers favoritarkitekt och rådgivare, formulerade djupa insikter om ansvar och skuld i skuggan av Holocaust. För mig hör böckerna om Albert Speer till de omistliga.

Hennes bok om Jussi Björling, Tills vingen brister, väckte stort uppseende och mötte också starkt motstånd från dem som inte accepterade en så närgående och intim analys av den stora tenorens öde. En opera baserad på boken gjordes i Sverige, och blev mycket uppskattad.

Min personliga favoritbok heter Taxar, kärlek och sorg. Yrsa älskade sina taxar och när hon skriver om dem lyckas hon också formulera sådana personliga och intima insikter som hon annars drog sig för att torgföra.

Hennes sista bok heter Rättsskandalen!? och är skriven tillsammans med kriminalinspektör Seppo Penttinen. Den handlar om det uppseendeväckande rättsfallet om Sture Bergvall (alias Thomas Quick – den numera frikända mannen som först dömdes för åtta mord, men senare frikändes). Yrsa har noggrant fördjupas sig i ämnet och hon hävdar att det handlar om en rättsskandal. Den nyutkomna boken på drygt 500 sidor har av press och medier i Sverige bemötts med en dånande tystnad.

Yrsa var principfast och stod fast vid sina åsikter. Hon var Pressombudsman 2007–2010. Efter att ha kritiserat Expressens artiklar om att Jan Guillou arbetat för KGB fick hon stark kritik av flera ledande publicister och Expressens chefredaktör ville bojkotta henne. Hon ville inte förnya sitt PO-mandat efter 2010.

Jag lärde känna Yrsa i slutet på 1950-talet då vi firade somrarna på Emsalö. Vi har haft en fin och intensiv vänskap med långa och givande diskussioner och regelbundna gemensamma fester, våra gemensamma fotbollslandskamper på Stadion inte att förglömma. Yrsa var en lojal och trofast vän med en stillsam och underfundig humor. Som den pacifist hon var älskade hon att fördjupa sig i de mest spektakulära brottsfallen i Sverige. Hon var också världsbäst på att laga Vorschmack.

Claes Andersson