F. 11.3.1942
D. 27.5.2002
Docenten i ime medicin och patologi Svante Stenman avled den 27 maj 2002. Han blev 60 år gammal.
Svante Stenman föddes i Pedersöre den 11 mars 1942. Efter med. lic.-examen vid Helsingfors universitet 1969 blev han patolog, och disputerade för doktorsgraden 1972. Han blev docent I patologi 1978, men patologbanan bröts av allergi mot kemikalier som används inom denna vetenskap. Svante valde då internmedicinen, som han var synnerligen väl skickad för, och började nu sin långa tjänstgöring vid IV Medicinska kliniken, där han avancerade till biträdande lärare och biträdande överläkare. Han blev docent i ime medicin 1990, och är alltså en av de få som haft docentur i två olika medicinska discipliner samtidigt.
Svante Stenmans engagemang i läkarutbildningens organisation och utformning var ett viktigt stöd för dem som hade ansvaret för att svenskspråkiga läkare utbildas i vårt land. Hans publicistiska begåvning förde honom in i redaktionerna för flera medicinska vetenskapliga tidskrifter. Han engagerade sig i tidskriften Nordisk medicin, och han skrev regelbundet artiklar i Finlands läkartidning om händelser i Norden.
En viktig uppgift blev att redigera Finska läkaresällskapets handlingar, en tidskrift där Svante Stenman medverkade så gott som oavbrutet sedan 1973, under tre år som huvudredaktör. Han gick igenom varje artikel, och under många år och ända till sin död skötte han så gott som egenhändigt tidskriftens layout. Han arbetade I olika sammanhang aktivt för att det fin- landssvenska medicinska språket skulle vara tydligt och korrekt,
Hans sakkunskap och sinne för fair play togs i anspråk av stipendieutdelande institutioner; han var bl.a. styrelsemedlem I Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse.
I januari 2002 visade Finska läkaresällskapet honom den mycket ovanliga hedern att instifta ett pris till hans ära. Svante Stenman-priset utdelas "för framgångsrik och uppskattad gärning inom den svenskspråkiga medicinska undervisningen eller inom medicinsk publicistik, särskilt på nordiskt språk".Stipulationen kunde vara en karakteristik av Svante Stenman själv.
Svantes särintressen, "musik, orglar, blockflöjt, publicistik, artiklar och kåserier" avspeglar hans breda kulturella bas. Vi som varit hans lärare, kolleger och vänner fick någonting positivt av varje möte medhonom. När han 1995 drabbades av den svåra sjukdom som skulle prägla resten av hans liv, fortsattehan oförtrutet att arbeta för det han ansåg viktigt. Han betygade att han varje morgon kände sig lycklig över förmånen att få vakna upp till en ny dag, och I samtalen med sina vänner delade han med sig av sin okuvliga livskraft och entusiasm. I vemodiga stunder längtade han till sin hembygdi Österbotten "där himlen är vid och toleransen stor". Vi saknar Svante - språkman, universitetslärare, publicist, finlandssvensk eldsjäl, och främst en trofast vän som gav oss ljus I tillvaron.
PETER WAHLBERG