F. 10.12.1945
D. 13.7.1995
Med chefredaktör Bo Stenströms plötsliga bortgång drabbades inte bara Hufvudstadsbladet utan hela den finlandssvenska och den nordiska pressen av en svår förlust. Han åtnjöt stor uppskattning och respekt som journalist, som medarbetare ochsom expert på bl.a. finländsk inrikes- och utrikes politik.
Nyckeln till Bo Stenströms kvaliteter som journalist finner vi kanske I hans eget omdöme om Guss Mattsson, redovisat I de efterord han skrev till en nyutgåva av några "I dag"-kåserier 1994. Där pekade han på behovet av mångfald i journalistutbildningen med hänvisning till att Guss Mattsson ju i själva verket utbildat sig till kemist och inte till tidningsman.
Själv kunde Bo Stenström ha blivit en lysande historiker om han valt den banan. Efter studierna vid Åbo Akademi med en hum.kand.examen 1969 fortsatte han att studera historia i Oslo och Århus, städer som han senare ofta besökte. Ett kort mellanspel som tf. rektor för Åbolands folkhögskola i Pargas följdes dock år 1972 av tidningsbanan, med början som redaktör vid Åbo Underrättelser.
Han var redaktionssekreterare åren 1975-1978 och utnämndes därefter till chefredaktör för ÅU. Han lyckades snart att med en regional finlandssvensk tidning som plattform göra sig känd, och erkänd, också utanför regionen för sina inrikes- och framför allt utrikespolitiska analyser. Vidgade vyer om världspolitiken fick han bl.a. som medlem i Finlands Fndelegation 1981 och I KSSE-delegationen 1983.
Redan under den här tiden byggde han upp åt sig ett nätverk av internationella expertkontakter, ett nätverk som växte och, frarnför allt, fungerade. Med sina goda språkkunskaper kunde han utnyttja ett brett källmaterial. Stenström var en textslukare av stora mått. Han bar alltid med sig en bunt urklipp, tidskrifter och tidningar som han ville gå igenom. Och vad han läste, det satt där.
När han 1987 erbjöds att bli biträdande chefredaktör för Hufvudstadsbladet grep han naturligtvis chansen att nå en vidare läsekrets och framför allt nå ut i de övriga nordiska länderna. År 1992 efterträdde han Håkan Hellberg som chefredaktör för Hbl.
Vid sidan av sitt dagliga tidningsarbete medverkade Bo Stenström i tidskrifter, seminarier och utbildningsarbete. Den f.d. folkhögskolerektorn föreläste under flere år vid Nordiska journalistkursen I Århus.
Han skrev regelbundet den finländskaårsöversikten i Nordisk Kontakt och var kolumnist i Upsala Nya Tidning.
Han medarbetade i flera publikationer, bl.a. i kåserisamlingen Treskalldigt 1979, Tankar i nutid 1981, Boken om Svenskfinland 1982, Boken om Åboland 1985,Jan-Magnus Jansson - ett multiporträtt 1989, Politiikkajajulkisuus 1989, Etikk I politikk og journalistikk 1990, Att välja väg - Finlands roll i Europa 1991, Journalistik Kommunikation Utbildning 1991 och nu senast i antologin "Helsingfors".
Han anlitades flitigt av nordiska etermedier och utländska journalister för kommentarer och analyser kring finländsk inrikespolitik. I valtider var hannaturligtvis särskilt efterfrågad.
Bo Stenström ställde frikostigt upp med föredrag och tal när man bad honom. Ingenförening var för anspråkslös för honomom han hade tid, eller snarare, tog sig tid. Som talare var han lågmäld till framtoningen, fascinerande genom bredden I sina kunskaper och därtill humoristisk.
Humorn var en av Bo Stenströms starkaste sidor. Redan på sjuttiotalet började han kåsera i ÅU under namnet Sofflockes. Det var för honom ett sätt att skriva av sig nsina mera absurda infall och använda sin formuleringskonst på vardagens små förtretligheter och bestyr. I Hbl fick vi ända till slutet följa med problemen med snabbväxande gräs och förargliga myror på sommartorpet i Pyttis.
Uppväxten på landsbygden i Snappertuna gav Stenström en gedigen och även handgriplig kunskap om lantbruket. Att mjölka kor för hand, att använda traktoroch motorsåg var vardagsmat för honom.
Den blivande journalisten avslöjade sig redan under skolåren då han skrev bidrag mnsom publicerades i andelslagsrörelsens tidskrift Samarbete.
Under studieåren smakade han på alltmöjligt. Han jobbade bl.a. vid ett järnbruk i Norrland och var "dödgrävare" på Åland, hans egen omskrivning av praktikarbetet med arkeologiska utgrävningar.
Bo Stenström var en arbetsmyra som ställde stora krav på sig själv. Men om sina medmänniskor månade han i hög grad. Han gav sig tid att lyssna, att samtala, att ge råd. I senaste utgåva av Vem och Vad uppgav han som sina särintressen litteratur, fotografering, utrikespolitik. Han kunde gott ha tillagt: människor.
Privatmannen Bo Stenström var en anspråkslös person som trivdes bäst tillsammans med sin familj eller i en krets av goda vänner. Kunde han vistas ute pålandet så var det desto bättre.
Bo Stenström var född 10.12.1945 och avled 13.7.1995.
FOLKE SJÖGREN