Stjernschantz, Göran

f. 4.7.1915

d. 4.12.2006

Med Göran Torstensson Stjernschantz (död 4.12.2006) gick en betydande journalist, konstkännare och bankman ur tiden. Han var halvtannat år äldre än Finlands självständighet (född 4.7.1915) och hörde till en åldersklass som på närhåll fick uppleva tjugonde seklet i all dess obarmhärtighet, och hur Finland klarade sig igenom prövningarna.

Pojklyceet Lärkan och Nylands Nation hörde till ”Gösses” ungdomsmiljöer. Han kom tidigt in på journalistbanan med anställningar vid Hufvudstadsbladet och Svenska Pressen 1934–38.

Arbetslivet och studierna avbröts av kriget. Stjernschantz hörde till den reservofficerskull som ljöt dess procentuellt största förluster. Han var plutonchef i Ladoga-Karelen under vinterkriget, där hans träning som fjällskidare kom väl till pass. Efter att ha sårats återinträdde han i tjänst som ordonnansofficer vid högkvarteret under fortsättningskriget. I sina memoarer berättar han sig vid Sovjets massiva anfall 1944 ha hört general Airo säga att hans uppgift var att hålla den gamla marskalken vid gott mod – ”inte tynga ned honom som Paasonen gör”. I sitt soldatpass har Stjernschantz kaptens grad.

Efter kriget återgick han till journalistiken, och räddade Amos Andersons framgångsrikaste tidskrift ”Mercator” från att läggas ned. Han insats som chefredaktör under åtta år blev tillräckligt uppmärksammad för att han skulle anlitas som sekreterare i det ekonomisk-politiska planeringsrådet 1951–53 och därefter som statsministerns sekreterare i Ralf Törngrens regering.

År 1955 blev Stjernschantz direktionssekreterare i Nordiska Föreningsbanken och medlem av bankens direktion 1956–78. Till hans svåraste uppdrag hörde saneringen av firman Aug. Eklöf i Borgå. Sina sista år som bankman tjänade han som chef för Nordbankens representationskontor i Frankfurt-am-Main där hans språkkunskaper och internationella inriktning kom väl till pass.

Stjernschantz fick användning för sina kulturella intressen och insikter först som medlem av Finska Konstföreningen och sedan som dess ordförande 1973–89, som han själv sade som ”sin fars son” (Torsten Stjernschantz hade varit Ateneums museichef). Han var under tre år ordförande i Finlands svenska publicistförbund. Han var också medlem av Söderström & Co:s styrelse från 1964 och dess ordförande 1983–88. Han skrev även förlagets historik 1991.

Stjernschantz hade akademiska ambitioner, och hans doktorsavhandling var på god väg när arbetslivet slukade hela hans energi, som var betydande. Som skriftställare var han mångsidig, och åtog sig bl.a. att under stark tidspress översätta president J.K. Paasikivis dagböcker till svenska. Om sitt eget liv berättade han i den välskrivna memoarboken ”Bilagor till ett bokslut” 1993.

Dessa minnesord om en mångsidigt begåvad och samhällsengagerad person är skrivna på basis av dessa memoarer och en nära yrkesmässig, i viss mån också personlig relation under några år.

PER-ERIK LÖNNFORS