Strömsholm, Gustav

Gustav ”Joker” Strömsholm var född den 15.11.1945 och avled den 8.4.2008.

Efter ett seminarium om kommunfrågor i Karleby sätter vi oss i bilen och styr kosan mot Vasa. Sätter på radion för att få de senaste österbottniska nyheterna. Jag skruvar upp volymen när jag hör Jokers namn nämnas. Via Jokers egen radiokanal når mig dödsbudet. Några dagar tidigare hade vi talats vid inför den operation som förestod. På sitt utförliga sätt beskrev han vad som väntade och sin vana trogen strödde han in en och annan jokerism i samtalet. Också visste han vad som förväntades av honom: en lustig replik, som skulle fånga det komiska i en allvarlig situation. Som de flesta vet hade Joker under flera år kämpat med hälsoproblem. Men som han vid ett tillfälle sade: ”Jag vill inte att min sjukdom skall bli min identitet”.

Alla har vi vår bild av den mångfasetterade personligheten Joker. Själv lärde jag känna honom under gymnasietiden i Vasa svenska lyceum på det omtumlande 1960-talet. Joker levde ut sin personlighet i klassen med sin verbala akrobatik spetsad med humor, ironi, målande beskrivningar och träffsäkra uttryck – avslutat med ett finurligt skratt eller en försmädlig min. På den tiden skulle allt debatteras och ifrågasättas. ”Kyttä” Lindholms timmar i religion erbjöd Joker en arena där dagsaktuella ämnen kunde ventileras. Och Joker var i sitt esse. Men när han besvarade rektor Krooks frågor i historia med långa utläggningar i stället för med exakt kunskap kunde hans svar få definitionen ”ballongkunskaper”. När det gällde kunde han jobba och fokusera. Han överraskade lärarna – och sannolikt sig själv – med ett gott studentbetyg och några årtionden senare med högsta akademiska examen, doktorsgraden. Gårdskarlssonen från Haldins vind – Algots pojk.

I pappa Algot hade Joker sin förebild: en människa som verkade över ett brett fält, slagfärdig och obekymrad av konvenanser; gästfri, hjälpsam och med ett stort hjärta för människor som inte alla gånger rymdes i livets huvudfåra. Det var inte bara i skolan Joker diskuterade. I hemmet diskuterades allt mellan himmel och jord. När jag en gång övernattade i det Strömsholmska hemmet tyckte Joker det var oförskämt av mig att falla i sömn och börja snarka när han var mitt inne i en intensiv utläggning om livets väsentligheter. Men under två studieår i slutet av 1960-talet kunde de alltomfamnande samtalen upptas i en tvåa på Trädgårdsgatan i Åbo. Då hade vi fått förstärkning av vår gemensamma klasskamrat Sven-Erik Klinkmann och av Sture Kackur från Larsmo. Diskussionerna fortsatte och bredden i samtalsämnena kan exemplifieras av att när Joker doktorerade om de homosexuella som kyrklig spelbricka doktorerade Sven-Erik om Elvis Presley, den karnevalistiske kungen.

Det var också i denna lägenhet han en dag år 1968 stolt introducerade sin blivande livskamrat Outi. Efter mammans frånfälle hade han fått hjälpa Algot med att hålla hemmet i skick. I tvårummaren organiserade Joker lördagsstädningen och fönstertvättningen och lät sin stämma höras när vi slarvat med badrummet eller disken. Ordning och reda skulle det vara. Också under studieåren kunde vi uppleva hur han slets mellan samhällsintresset och teologin. I stället för att välja endera valde han båda: pol.mag. och teol.doktor. Det var Jokers sätt att välja. På samma sätt fortsatte hans levnadsbana. Både yrkesmässigt och privat rörde han sig mellan det andliga och det samhälleliga liksom mellan organisationerna och fotbollen. Överallt fanns han beredd att gripa in med sin stora verksamhetslust, med sina sociala färdigheter och med sina repliker, sina jokerismer. Samtidigt som han var hjälpsam var han också rättfram och krävande. Inom IFK skapade han ”solskensgrabbarna”, gladfotboll på Kaserntorget i Vasa vid solig väderlek. När min egen son blev i lämplig ålder för solskensgrabbarna ringde jag och frågade honom när han skulle dra igång solskensgrabbarna igen. Svaret blev: ”Du är precis som alla andra föräldrar, frågar när någon skall göra något för deras barn. Nu skaffar jag spelskjortor, bollar, visselpipor och sätter in en annons i Vasabladet. Sen får du själv börja dra.” Så blev det.

Huvudfåran i Jokers yrkesliv blev journalistiken; från en tid som skrivande journalist övergick han till radion, först som radio- och tv-präst, sedan som redaktionschef för Radio Österbotten och samhällsredaktör vid Rundradion. Här fick han utlopp för sitt breda intresse för livs- och samhällsfrågor, sitt intresse för det talade ordet med de snabba och överraskande replikerna och frågorna. Samtidigt fortsatte han sin akademiska bana med forskning och som uppskattad föreläsare i sociologi.

Under Jokers humoristiska yta fanns en allvarlig person som ständigt och nyfiket sökte svar på viktiga livs- och samhällsfrågor. I inledningen till sin avhandling ger han svar på frågan ”Varför detta arbete?” Han skriver att i dagens mångkulturella samhälle drivs mänskan av begäret, behovet av erkännande. I förlängningen av detta resonemang var det naturligt att också de homosexuella krävde erkännande. För Joker var intet mänskligt främmande och i pappa Algots anda skulle allt och alla synliggöras. Vid sidan av sitt yrkesliv och sin akademiska bana räckte Jokers intresse och engagemang också till för uppdrag i organisationer, församling och inom fotbollen i VIFK och ABC. I bekantskapskretsen ställde han upp som präst vid vigslar, dop och jordfästningar. Under de intensiva åren med arbete och familj tunnades kontakterna ut mellan studiekamraterna från Trädgårdsgatan i Åbo. I januari 1999 gjorde vi ändå en gemensam nostalgitripp till Åbo och Sven- Eriks doktorsdisputation. När livets vindar blåst emot har vi ibland ringt varandra.

Ingen kan fånga Jokers hela verksamhetsfält och ingen kan göra anspråk på att tala för hela hans stora vänskaps- och kamratkrets, men för navet i hans liv – Outi, Fjalar Sundström pojkarna och deras familjer och för syster Greta – är det bra att veta att Joker lever i mångas minne, med ett leende och med respekt. För att citera Vilhelm Moberg hade han ”en strävan utöver det korta och otillräckliga liv som är kroppens”.

BENGT STRANDIN