Ståhl, Hannu

✻ 28.4.1940

† 13.2.2016

Hannu Ilmari Ståhl föddes i Pyttis. Han tog studentexamen 1959 från Kotka Svenska Samskola och började efter ett mellanår studera vid Lärarseminariet i Ekenäs. Efter examen 1963 fick han sin första tjänst på svenska folkskolan i Pyttis kyrkoby. När de svenska byskolorna i kommunen sammanslogs blev han skolföreståndare vid Pyttis svenska lågstadium. Han arbetade också som svensk skoldirektör i Pyttis.

Hannu hette ursprungligen Härkönen. Hans mamma Signe Weppling och pappa Sulo Härkönen skilde sig när sonen var sju år. När Signe gifte om sig med Tor Ståhl bytte även Hannu efternamn och hemspråket blev svenska i stället för finska.

Musiken var Hannus största intresse och dragspelet hans första instrument. Han var självlärd och började spela som tonåring genom att köpa häften med spellektioner och musicera med sina vänner. Under studietiden lades nya instrument till repertoaren, främst piano, blockflöjt och gitarr. Av kantor Ebert Strömblad lärde han sig musikens teori, men helst spelade han utan noter för att få improvisera fritt. I jazzen fann Hannu sitt hem, och han hade ett nästan fotografiskt minne för musik – han behövde bara höra ett stycke en gång för att kunna spela det. På lärarseminariet träffade han Kerstin Björklund som skulle bli hans hustru, kollega och livskamrat i 50 år. De fick två döttrar: Lena (f. 1965), språkvetare och Pia (f. 1969), sjukskötare. Somrarna tillbringades med familjen på stugan i Mogenpört, Sandnäs, som var Signes föräldrahem. På midsommarafton tändes brasan vid stranden och Hannu tog fram dragspelet. Då satt man uppe hela natten och sjöng.

För döttrarna, svärsönerna och barnbarnen Christoffer (f. 1994) och Ida (f. 2002) hade Hannu alltid tid. Moffa innebar skratt och värme. Utöver musik blev det långa turer till svampskogen, abborrfiske i gryningen och båtfärder ända ut till Fagerö. Med barnbarnen tillverkade han bastukvastar, kastade spjut och spelade Afrikas stjärna. Och naturligtvis hjälpte han gärna med skolarbetet och gav i slutet av terminen ett litet stipendium för bra betyg.

Hannu undervisade i musik i skolan och vid Lovisa medborgarinstitut. På fritiden fanns musiken också ständigt med i bilden i form av egna band och körer, Fridolins sångare, och de vackraste julsångerna. Tillsammans med döttrarna och syskonen Lindström bildade Hannu gruppen Lindståhls, som uppträdde i olika sammanhang, bland annat med Lasse Mårtensons Stormskärs Maja. När hustrun Kerstin dog i slutet av juli 2015 ändrades Hannus liv i grunden. Han hade inte varit ensam på 50 år, och ensamheten blev tung att bära trots alla som ställde upp för honom. Efter en kort tids sjukdom gick också Hannu bort, bara ett halvår efter Kerstin. Nu har musiken tystnat, sade hans guddotter.

Jag vill hellre se det så här: den musik som min pappa gav oss kommer alltid att finnas kvar i vårt minne av familjens älskade moffa, den omtyckte läraren och spelemannen som hade glimten i ögat.

Lena Silván