Sundqvist, Erik

Erik Sundquist, länge delägare och vd för Vasabladet, avled den 13 april 2004. Han blev 73 år. Han efterlämnar maka, dotter och två söner med familj. Med honom har en av de sista Vasapatrioterna av den gamla stammen gått bort.
Han var predestinerad till ett tidningsliv. Hans farbror var den fruktade bitvargen och antinazisten Edvin Sundquist, som hade köpt halva tidningen redan före första världskriget.
Erik Sundquist började som springpojke, han satt på kontoret och han var vi­karierande journalist.
Han valde ekonomin, medveten om att den som behärskar den och marknadsläget har nyckeln till ett företags framgång. Han utbildade sig till diplomekonom i Åbo. När han kom tillbaka var han väl förberedd för en ny tid. Tidningen skulle bli hans liv. Det som därutöver var bestod av familj, skärgård, resor och klubbliv.
Som förläggare var han patriarkalisk, också om han internt kunde kritisera sina journalister höll han dem lojalt om ryggen när det stormade och tyckte att det skulle vara tid för reformer.
Tidigare än andra insåg han att framtiden låg i offsettrycket. Vasabladets storlek – en medelstor tidning med god ekonomi – passade perfekt för att göra bladet till en föregångare i branschen. Han hade god hjälp av att det på 1960- och 70-talet och i den tekniska högskolevärlden fanns ett intresse av att utveckla tidningspressen som produkt.
Han drog också fördel av sitt eget intresse för en bransch som stått stilla sedan Gutenbergs dagar och som nu stod inför en teknologisk revolution. Framför allt var han en väl påläst och snabb besluts­fattare. Styrelsen fick ibland konfirmera hans beslut i efterhand, något som möjliggjordes av de goda boksluten med en stigande upplaga som han hade att visa upp.
Det hände att han oroade sig för redaktionens stigande utgifter i en expansiv tidpunkt. Men han gick aldrig så långt som en del tidningsdirektörer, som betecknade annonsavdelningen som en närande del och redaktionen som en tärande. Han insåg sambandet. Stod det strid om något som stått i bladet hänvisade han lojalt till chefredaktören. Det var teknik och ekonomi som var hans bord.
Det beredde honom en speciell glädje att sälja sitt välskötta och tekniskt framstående blad till en finlandssvensk stiftelse. Själv bosatte han sig för någon tid i Spanien för att spela golf och ta emot gäster. Att lämna sommarskärgården var dock inte att tänka på.
Erik Sundquist var en man som inte bara ville förvalta utan också förkovra det arv som blev hans. Det såg han som sin livsuppgift och den lyckades han med. Liksom mången förläggare av den gamla skolan var han färgstark, men han var också vidsynt.
Det var karaktäristiskt för honom att han på sin tid talade för statsstöd åt de tidningar som behövde det. Det skedde utgående från att demokratin kräver bredd i debatten för att inte förtvina.

BIRGER THÖLIX