Sundström, Fanny

Då budskapet från Åland den 14 april 1944 förkunnade, att Fanny Sundström gått bort, väckte detta sorg och förstämning i vida kretsar. En rik personlighet gick med henne ur tiden, ett verksamt liv var ändat. Fanny Sundström blev i sitt liv och sin gärning ett med sin hembygd. Denna gav henne inspiration och kraft tiil en mångsidig verksamhet, som sträckte sig långt utöver hembygdens gränser. Sin glädje i arbetet överförde hon på andra. Hon skådade långt, då hon tog initiativ, och med sin okuvliga energi och arbetsförmåga blev hon på olika kulturella och samhälleliga områden en ledare av ovanliga mått. Allt hon rörde vid fick liv.
Fanny Sundström föddes på Träsk frälsehemman i Sunds socken den 14 september 1883. Hennes far var den kände sjökaptenen J. E. Sundström, och hennes mor Charlotta Svibergson tillhörde en gammal åländsk släkt. Efter det hon blivit student från fortsättningsskolan vid Realläroverket i Mariehamn, genomgick hon Ekenäs seminarium och avlade vid universitetet fortsättningsexamen för folkskollärare. Hon auskulterade vid skolor i Schweiz, Tyskland och Sverige och innehade sin första tjänst vid folkskolan i Mariehamn. Två år senare överflyttade hon till Svenska Katarina kyrkoskolan i Petersburg, där hon verkade till år 1915, de sista åren som skolans t.f. direktor. Efter några års arbete vid Helsingfors folkskolor återbördades hon år 1918 till Åland. Detta föranleddes av att äldsta brodern plötsligt avlidit och fädernegården stod inför hotet att övergå i främmande händer. En stolt plan mognade hos henne. Hon ville med egna händer bruka åtminstone en del av den jord, som sedan 1600-talet varit i släktens ägo. Hon övertog hälften av hemmanet. Samma år blev hon husmor och föreståndarinna vid Ålands folkhögskola. Jämsides med folkhögskolarbetet förberedde hon sig för sin uppgift som jordbrukare. Hon uppförde nya byggnader på sin gård och flyttade dit år I923. Hon var nu bonde på Guttorp.
Guttorp gård blev snart ett kulturcentrum på Åland. Jordbruket och husdjursskötseln tjänade som förebild för mången, och det vackra hemmet uppbar det yppersta av åländska traditioner. Det förenade på ett sällsynt lyckligt sätt gammal fäderneärvd kultur med modern arbetsteknik. Många var de som sökte sig till Guttorp i enskilda och allmänna angelägenheter. Husbonde och värdinna i en och samma person var Fanny Sundström en inspirerande kraft för hela sin bygd. Men det kom gäster även långväga ifrån. Från fastlandet och från Sverige samlades hennes vänner, ty hon blev själen i många företag.
Under sin folkhögskoltid hade hon knutit intim kontakt med ungdomen. Denna bevarade hon livet igenom. Under skoltiden arbetade hon i Ungdomsförbundet och var en tid förbundets sekreterare. I marthaarbetet tog bon initiativ till Ålands vandrande husmodersskola och Ålands hemslöjdsskola. Genom att den fasta hemslöjdsskolan i många år var installerad på hennes egen gård fingo de unga eleverna här mottaga intryck för livet.
Såsom viceordförande i Ålands fornminnesförening ägnade hon sig åt sitt käraste intresse - återupplivandet av fädernas minnen. Men hon hade ej varit Fanny Sundström, om hon ej samtidigt med hela sin själ kastat sig in i vår tids alla aktuella frågor. Hon arbetade som sekreterare i Sunds lantmannagille och var verksam i flera jordbruksorganisationer och andra såväl ekonomiska som ideella företag. Hennes insats blev betydelsefull bl.a. i fåravelsföreningen, genom vilken hon arbetade på ett bättre hemslöjdsmaterial för att genom spånad och vävnad förbättra utkomstmöjligheterna i skärgården. På samma grund var linodlingen hennes stora intresse. År 1928 blev hon ledamot i Sunds kommunalfullmäktige. Från år 1922, alltså från begynnelsen, var hon, med undantag för åren 1925-1928, med i landskapets lagstiftande församling. I Ålands landsting intog hon en bemärkt plats, man lyssnade städse till vad hon hade att förkunna.
Hennes skötebarn var och förblev dock Marthaförbundet. Ålands Marthadistriktsförbund utvecklades snabbt under hennes ordförandeskap. Hemslöjden förde hon till en fulländning som väckte uppseende och blev till inspiration, inte blott inom hela det svenska Marthaförbundet, utan inom hela vårt land, och den åländska hemslöjden uppmärksammades även i Sverige. Naturligtvis var detta inte enbart hennes verk. Goda pedagoger och konstnärliga krafter stodo vid hennes sida. Dock kunde ingen såsom hon föra hemslöjdens talan och rycka människorna med sig. Andra marthauppgifter omfattade hon med samma hängivenhet. Hon ägde talets gåva som få, och med klar blick för det väsentliga ledde hon arbetet på Åland. Samtidigt var hon en betydelsefull kraft i Marthaförbundets centralstyrelse och gav förbundet i dess helhet många värdefulla impulser. Såsom föredragshållare hälsades hon med glädje inom hela det svenska Finland, och hon anlitades i denna egenskap även i Sverige, särskilt i hemslöjdsfrågor.
Betecknande för den betydelse Fanny Sundström tillmätte moders- och husmodersgärningen var, att den grundplåt till en fond, som på hennes 60-årsdag överlämnades till henne av Ålands marthor, på hennes förslag skall användas så, att räntemedlen årligen utdelas på Åland sockenvis till en hemmets kvinna, vars fostrargärning är förebildlig.
Själv uppvuxen i ett lyckligt hem med djupa rötter i fädernejorden har hon velat lyfta husmodersgärningen i ljuset. Bättre än de flesta förstod hon betydelsen av individens förankring i en sund och god hematmosfär. Hemmens intressen stod för henne i förgrunden såsom det väsentliga i allt samhällsuppbyggande arbete.
Strålande av livsglädje stod Fanny Sundström i människornas mitt. Där hon tog sig an en sak, var hon den borne ledaren. Hon älskade livet och människorna. Sällsynt fullödigt blev hennes livsverk. Förpliktande är hennes minne.

Hedvig Bjurström