Sundström, Fjalar
f. 14.11.1920
d. 4.10.2007
Det finns på sina håll en tendens i våra dagar att betrakta vad man brukar kalla den gamla tidens folkskollärare med ett slags godmodig överseende humor. Vad man då tar fasta på är bland annat att de var något av allt i allo på vetandets område. I en skola där undervisningen skedde efter klasslärar- och inte ämneslärarprincipen var ju läraren tvungen att ha insikter i snart sagt allt, precis som antikens lärde. Denna av ämbetet framtvingade mångkunnighet kunde också ta sig formen av en andlig vakenhet och en mångsidighet bland intresseinriktningarna som gjorde att en folkskollärare ofta kunde instämma i romaren Terentius ord att intet mänskligt är mig främmande.
Sådan var i sanning Fjalar Sundström, som utförde sin lärargärning såsom föreståndare för Tammerfors svenska folkskola under åren 1947–1983. Den mångsidighet han ådagalade inom sina intressen kom fram på yrkesplanet också i hans långvariga redaktörskap för tidningen Tammerfors Aftonblad, den enda svenskspråkiga tidningen i Insjöfinland. Och den kom i ännu mer eminent grad fram på det privata planet. Det handlade om ett läsintresse som omspände såväl historien, från antikens värld till samtidshistorien, naturvetenskaperna och den tilllämpade språkvetenskapen. Belysande var de ord som fälldes av en japansk lexikograf och kollega till författaren av dessa rader, som i sitt kondoleansbrev lät framskymta sin oförställda förvåning över att i Tammerfors ha diskuterat med en person för vilken det gåtfulla Ainu-folket på Japans nordö var bekant. Och likväl var denna mångsidighet inte grogrund för ett planlöst sökande efter fasta punkter i tillvaron. Få människor torde ha haft sina rötter klarare än Fjalar Sundström. En av dem var kärleken till fosterlandet. Som så många av sin generations unga män blev även hans lott att tillbringa flera år med att försvara det land som sett honom födas. Detta skapade en äkta och stark känsla för Finlands väl och ett band av samhörighet med dem som en gång varit med. Denna känsla omsattes i handling i ett långt och aktivt medlemskap i krigsveteranföreningen.
I hans lärargärning fanns en underton av fosterländskhet, som utan att någonsin slå över i chauvinism, genomklingade det budskap han förde ut till generation efter generation av elever. En annan fast punkt i tillvaron – vid första påseende måhända något självmotsägande, eftersom ju hela begreppet präglas av egenskapen rörlighet – var idrotten och friluftslivet. En gammal klasskamrat till mig skrev en gång, enkelt och talande, att Fjalar Sundström var intresserad av sport, särskilt skidåkning. På hans femtioårsdag den 14 november 1970 satte tidningen Aamulehti följande rubrik på sin artikel om jubilaren: ”Urheileva kansakoulu” (den idrottande folkskolan). Ända upp till snart åttio års ålder såg han det som ett nöje, ja rentav en nödvändighet, att gå ut på skidturer till Kauppi friluftsområde i Tammerfors och utsändningar från större idrottstävlingar hörde till de program han oftast tog del av i etermedierna.
Och slutligen, men ingalunda minst, må bland hans ankarfästen i livet nämnas familjen. Trots hans många maktpåliggande ämbetsuppgifter fann han alltid tid för familjen och för att ta del i dess vardagligaste göromål, långt innan dagens låt vara i sig nog så berättigade jämställdhetsdebatt ens blivit påtänkt. Vilken var då den kronologiska inramningen till en livsgärning så i grund präglad av mångsidighet och allsidig omtanke? Vi har redan nämnt hans huvudsakliga uppgift eller, i beaktande av det släkte han tillhörde, snarare hans kall, nämligen åren som folkskolföreståndare. Till detta kommer att han även verkade som redaktör för Tammerfors Aftonblad åren 1956–72. Därtill kommer ett långt och aktivt medlemskap inom krigsveteranföreningen i Tammerfors, i Svenska folkpartiet och i den i Tammerfors verksamma svenskspråkiga sångföreningen Sångarfylkingen. Under krigstiden var han i aktiv tjänst åren 1941–44, med kommendering till reservofficersskolan 1942 och tjänstgöring som fänrik fram till vapenstilleståndet med befordran till löjtnant 1956. Efter pensioneringen sysslade han ihärdigt med sina fritidsintressen såväl på läsningens som motionsidrottens område, tills en långvarig sjukdom bröt hans krafter och ledde till hans bortgång den 4 oktober 2007. Fjalar Sundström var född den 14.11.1920 och blev 86 år.
MATS-PETER SUNDSTRÖM