Svedberg, Ingmar

✻ 1944
† 2014

En verklig mångsysslare inom finlandssvensk och nordisk odling har gått bort. Litteraturkritikern och kulturjournalisten Ingmar Svedberg avled i en ålder av 70 år i Helsingfors. Ekenäsynglingen Svedberg kom att bli en synlig gestalt i huvudstadens kulturkretsar, där han med sin demokratiska grundsyn ofta nog kom att hamna i verbala konflikter med samtida gelikar, som hade gått längre vänsterut.
Ingmar Svedberg tog studenten 1963, men blev aldrig färdig med sina studier vid Svenska handelshögskolan eller Helsingfors universitet. Men sextio- och sjuttiotalen bjöd ändå på tillräckligt många födkrokar för att en nyfiken och överväldigande energisk intellektuell kunde finna bröd för dagen.
” Jesper” som generationer av Svedbergs fick heta var timlärare i svensk litteratur vid Helsingfors universitet 1969 – 1987, lärare i litteratur vid Teaterhögskolan 1976 – 1983 och litteraturkritiker vid Hufvudstadsbladet och Rundradion i ca två decennier från 1960 – talet framåt.
I en artikel i Arbetarbladet påpekar Henrik Helenius att Ingmar Svedberg aldrig var en kontorsslav. Hellre då en renässansmänniska och bohem, som fann sig tillrätta också i stökiga miljöer och sena symposier, om sällskapet var det rätta.
Man får en god bild av Ingmar Svedbergs vittfamnande intressen då hans förtroendeuppdrag kommer på tal. Han ägnade sina krafter tidskriften Nya Argus, den rabulistiska tidskriften FBT, han var ombud för österbottniska Horisont och svenska Ord och Bild. Redan tidigt var han redaktör för Studentbladet.
Som ett slags det litterära livets tiokampare åtnjöt ”Jesper” Svedberg ett vidsträckt förtroende. Med tanke på hans stridbarhet och civilkurage är det anmärkningsvärt hur många förtroendeuppdrag han valdes till. Man finner förklaringen i hans kontaktskapande förmåga, färdighet att gå in i förutsättningslösa diskussioner och fallenhet att finna praktiska lösningar på aktuella problem. Detta kombinerades med ett säkert omdöme.
Sålunda verkade Svedberg som styrelsemedlem och viceordförande i Finlands svenska författareförening, medlem i statens litteraturkommission, medlem av Nylands läns konstkommission, ordförande för Arbetarnas bildningsförbunds svenska sekretariat, allt under 1980- och 1990-talen.
Nordiskt samarbete och nordiska kontakter var nära nog ett livselixir för Ingmar Svedberg. Han var medlem av Nordiska rådets prisnämnd för litteratur, medlem av Nordiska ministerrådets nämnd för litteratur och biblioteksverksamhet ( NORDBOK) och aktiv i vänföreningen mellan Finland och Färöarna Tjaldur.
Det är självfallet att Ingmar Svedbergs erfarenhet, kunskap och omdöme togs i anspråk för bidrag i litterära antologier och aktuella författarpresentationer.
Mindre känt är, att Ingmar Svedberg veterligen hade självständiga och direkta kontakter till litterära kretsar i Sovjet och Östeuropa. Detta var ett uttryck för hans övertygelse om betydelsen av samtal över gränser och ideologier, om kulturskapande med ett egenvärde oberoende av förtryck och ofrihet.
I ett rätt sent skede av livet belönades Ingmar Svedberg av det officiella Finland. Han tilldelades Finlands Lejons orden av första klass, Finlands svenska Folktings medalj i brons, Svenska folkskolans vänners folkbildningspris, svenska kulturfondens kulturpris och svenska författareföreningens pris.
På många sätt var Ingmar Svedberg sinnebilden för en oegennyttig och rastlös verksamhet i bildningens tjänst. I dag är råder trånga villkor för en dylik livsgärning, som nu uppskattas med tacksamhet och ett stänk av dejá vu.

Ralf Friberg