Söderblom, Ulf
✻ 5.2.1930
† 4.2.2016
Professorn och hedersdoktorn, dirigenten Ulf Söderblom somnade in i stillhet den 4 februari 2016. Han kom att göra en betydande insats för utvecklandet av den inhemska operakonsten bland annat som långvarig chefdirigent vid Nationaloperan. Han föddes den 5 februari 1930 och dog dagen innan han skulle fylla 86 år.
Söderbloms karriär började inte den sedvanliga vägen via Sibelius-Akademin, utan genom privatlektioner för pianopedagogen Helga Hedlöf i Åbo och med studier i musikteori för professorn vid Åbo Akademi, John Rosas. Söderblom tog dessutom starka intryck av svenske kördirigenten Eric Ericson.
Söderblom fortsatte sina studier som kapellmästarelev till Hans Swarowsky vid musikakademin i Wien, där operakonsten stod i centrum. Efter hemkomsten dirigerade han våren 1957 en produktion av Mozarts Trollflöjten i Åbo med Åbo stadsorkester och amatörsångare. Föreställningen kom att bli hans språngbräda för en anställning vid Nationaloperan, där han skulle utföra sitt livsverk.
Han började som kördirigent under Leo Funteks period, men steg snart i grad och kom att verka som chefdirigent från 1973 till 1993, längre än någon annan. Under sina totalt 44 år vid Nationaloperan dirigerade Söderblom närmare tvåtusen opera- och balettföreställningar och verkade också i en kortare period som operachef.
Söderblom hade också en aktiv roll när Operafestspelen i Nyslott återuppstod 1967. I juli 1975 dirigerade han uruppförandet av Aulis Sallinens Ryttaren i Nyslott och i september samma år var det dags för Kokkonens De sista frestelserna. Ulf Söderblom kom således att ha en betydande andel i det som senare blev känt som operaboomen.
– Det var en fantastiskt tid, även om man när det begav sig inte kunde förstå vad som var i görningen, erinrade sig Söderblom senare. Söderblom dirigerade också premiären av Aarre Merikantos Juha 1967 och den därpå följande skivinspelningen. Totalt kom han att spela in tolv operor, bland dem Paavo Heininens Silkkirumpu (Silkestrumman, 1989), Fredrik Pacius Kung Karls jakt (1991), Aulis Sallinens Kullervo (1991), Erik Bergmans Det sjungande trädet (1992), Selim Palmgrens Daniel Hjort (1994), Bernhard Henrik Crusells Den lilla slavinnan (1997) och Mikko Heiniös Riddaren och draken (2001).
Han var också chefdirigent för Lahtis stadsorkester 1985–1988 – en period som enligt vissa utgjorde startskottet för orkesterns framgångsrika utveckling – och verkade som långvarig förbundsdirigent för Finlands svenska sång- och musikförbund från 1967 till 1992 och tog där även initiativet till framföranden av större verk vid förbundets sångfester.
Söderblom kom under karriären dessutom att verka i ledningen för Svenska oratorieföreningen i Helsingfors, som årligen utförde större vokala verk tillsammans med Helsingfors stadsorkester; en möjlig höjdpunkt under den här perioden var enligt Fabian Dahlström framförandet av Hilding Rosenbergs Johannes uppenbarelse 1967. Åren 1974–1986 ledde Söderblom den blandade kören vid Helsingfors universitets studentkår, Akateeminen laulu, som 1981 tog initiativet till komponerandet och uppförandet av Joonas Kokkonens Requiem.
Ulf Söderblom gifte sig 1957 med Karin Helena Ehrnrooth och fick fem barn, av vilka speciellt de båda sönerna kom att gå i sin fars fotspår: Erik som regissör inom opera och teater och Jan som violinist och dirigent. Sin sista kväll, en föreställning av De sista frestelserna, dirigerade Ulf Söderblom på Nationaloperan den 27 mars 2001.
Wilhelm Kvist