Söderling, Erik

f. 4.4.1921

d. 25.3.2006

”Inte är väl en ingenjör kompetent att skriva en historik” utropade en av Erik Söderlings vänner då det var aktuellt att börja sammanställa en historik till Dickursby Ungdomsförenings 75-årsjubileum – detta berättar Söderling i inledningen till historiken.

Erik Söderling, 4.4.1921–25.3.2006, var dock just en sådan diplom ingenjör. Arbetet med Dickursby Uf:s historik för åren 1896–1971 följdes av många år av annan forskning i riksarkivet, i gamla tidningar och protokoll och andra källor, med skrifter av många slag som resultat.

Föreningsarbete intresserade Söderling hela livet igenom. Han var ordförande för Dickursby Uf på 1950-talet och medlem i dess styrelse i 42 år. Till föreningens 100-årsjubileum sammanställde han en översikt av verksamheten i bilder med förklaringar.

Ordförande för Helsinge-Tusby Ungdomsförbund, vars 75-årshistorik han sammanställde 1984, var han på 1950-talet. En annan för honom viktig förening var Helsingebygdens körförbund, eftersom sång var ett av hans stora intressen.

Intresset för körsång och teater kombinerat med intresset för historia och för Helsinge-Vandas utveckling ledde bl.a. till kavalkaden ”Från Helsing till Helsinge-Tusby” som engagerade många ungdomar från föreningarna och över tusen åskådare 1984. Söderling hade verkligen förmågan att göra historien levande på ett humoristiskt sätt. Många var de teatertexter, sketcher, kupletter och sånger som rann ur hans – stundom också rätt vassa – penna.

Utöver alla sångtexter för föreningsändamål skrev han också bl.a. den svenska texten till Toivo Kärkis komposition ”I Vanda”, som vann en av Vanda stad anordnad tävling.

Erik Söderling deltog gärna i Folkkultursarkivets insamlingar av material, och skrev om bl.a. boendet på landet, om sin far och vetekvarnen, om sin farmor och om sina skol- och krigsminnen. Erik Söderling forskade i sin och sin hustrus släkter och lyckades nå tillbaka ända till 1540-talet. Möjligen var det detta som inspirerade honom att forska i flera Helsingegårdars historia – ägarlängderna för de gamla gårdarna i Hanaböle och i Helsinge kyrkoby jämte kommentarer publicerades i flera årgångar av årsboken Helsingin pitäjä-Helsinge – på svenska förstås. Också utgivningen av skriften ”Gårdarna i Ripuby” arbetade han med.

Sitt modersmål använde Söderling skickligt – hans notiser i bl.a. Västra Nyland lästes noggrant, för man ville se vem som i dag kanske skulle få sig en välmenad liten släng.

Hans omfattande urklipps- och fotografisamlingar var ytterst systematiskt gjorda, och det var viktigt för honom att få rätt namn på alla som fanns med på fotografierna. På Helsinge-Tusby Ungdomsförbunds 90-årsjubileum överlämnade han fem mappar med fotografier jämte bildtexter till förbundet.

Bland utmärkelser som mångsysslaren Söderling begåvades med kan nämnas Kalevalamedaljen, Hagforsmedaljen och Johannes Klockarsmedaljen.

Söderling var större delen av sitt liv bosatt i Helsinge-Vanda. Som barn bodde han i Hanaböle där hans far var mjölnare. Familjen flyttade sedan till Dickursby, där fadern byggde en egen kvarn vid Kervo ås strand (mittemot nuv. Heureka). Erik hade gått Tekniska högskolan och arbetade på Strömberg Ab i Sockenbacka i många år. Efter pensioneringen flyttade han och fru Brita (f. Nyberg från Snappertuna) till Karis, men hans intresse för den gamla hembygden kvarstod livet ut.

Erik Söderling lämnar ett stort tomrum bland de närmaste, en son, en dotter och fyra barnbarn.

GUNVOR WIKBERG

BIRGITTA BOSTRÖM