F. 10.10.1916
D. 22.1.1993
- Jag är en irrande vandrare som gör spår i snön …
Professor Erik Tawaststjerna, iförd lagerkrans och obligatorisk päls, tar emot hyllningarna vären 1989 dä hans mstora Sibelius-biografi belönades med Fack-Finlandia - och frågorna haglar, vad blir nästa projekt, Sjostakovitj eller Självbiografin?
Ett gåtfullt leende. Spär i snön …
Ett drygt är senare kom boken Voces intimae, Minnesbilder frän barndomen. Där Tawaststjerna berättar om hur Sibelius melodram till Bertel Gripenbergs dikt Ett ensamt skidspår gav honom nyckeln till sig själv.
"Melodin var som ett irrande skidspår, synkoperna i ackompanjemanget en rörelse som ledde allt djupare in i den mörka skogen" …
Nu är vandringen slut. Professor Erik Tawaststjerna har avlidit. 76 är gammal.
Mer än tre decennier av sitt liv kom han att ägna vär nationaltonsättare. Det livslänga beroendet av Sibelius började när han som trettonåring hörde Stadsorkestern spela första och fjärde symfonin under ledning av Robert Kajanus.
Hans första Sibelius-skrift "Ton och tolkning" gällde Sibelius pianokompositioner. Naturligt nog. Erik Tawaststjerna utbildade sig först till konsertpianist, debuterade 1943 och konserterade flitigt bäde i hemstaden Helsingfors och utomlands, i Norden, Frankrike, Belgien, Österrike, Sovjet.
Men han led av att ha börjat spela alltför sent. Han var en livlig förespräkare för att instrumentalistutbildningen hos oss mäste sättas in i ett tidigt skede och "inte undanträngas av den övriga skolundervisningen".
- Vi måste inse att musiken är ett lika viktigt ämne som alla andra, säger han med eftertryck i sin femtioårsintervju och efterlyser musiken som ett valbart ämne i studentskrivningarna.
Det var hösten 1966. Dä hade han redan verkat som professor i musikvetenskap vid Helsingfors universitet i fem är, professuren var en nyinrättad tjänst som Tawaststjerna meriterade sig för I rekordfart, han blev fil.kand. 1958, fil. lie. 1959 och är 1960 kunde han disputera för doktorstiteln med avhandlingenom Sibelius pianoverk. Och uppslutningen till disputationen var över mförväntan, den måste flyttas till en större föreläsningssal!
Professor Erik Tawaststjerna var en oerhört stimulerande och populär föreläsare. En som alltid uppmuntrade sina studenter, sporrade och stödde.Hans sätt att ösa ut lärdom över de "mindre bemedlade" var oerhört charmigt. En av mhans studenter Erik Wahlström har beskrivit mdet träffande:
"Tawaststjerna bär sin lärdom med lätthet. Hans konversationssätt, liksom Aldous Huxleys, går ut på att förutsätta matt hans samtalspartner vet allt som han msjälv vet, även om han glömt det för tillfället."
I färskt minne har väl många hur Tawaststjernas föredragsserie om Sibelius i Universitetets solennitetssal i början av 80-talet blev en sådan succe att folk mmåste visas till en annan sal och följa med guldkornen per video! Den gången talade Tawaststjerna om vad Runeberg och Kalevala betytt för Sibelius. Dualismen mellan vårt lands två språkgrupper bar ju både Sibelius och Tawaststjerna med sig som en värdefull kulturstimulans.
Den stora Sibelius-biografin i fem delar blev klar på finska strax innan 1980-talet byttes till 90-tal. Utgivningen på svenska har också äntligen kommit igång. När del III, som kom ut i december 1991, granskades i rikssvensk press mottogs den med epitetet "en lysande forskarbedrift". Folke H. Törnblom kallade Sibelius-boken "en av de mest lysande mtonsättarbiografier som har skrivits":
- Analyserna har naturligtvis blivit mycket musiklärda, tillgängliga främst för i musikteori initierade, men sådan skall sann musikanalys vara."
Att popularisera utan att förenkla, att ösa information utan att kväva, den konsten kunde Erik Tawaststjerna. Som föreläsare, i radioföredrag, somskriftställare. Och hans essäistiska musikkritikergärning, med början i Hbl på femtiotalet och under flere decennier vid Helsingin Sanomat framstår som en idealbild för många.
Själv uppskattade han musikkritikerskapet som motvikt till biografiförfattandet bl.a. för att det inte tillät alltför långa utsvävningar.
- Man tvingas lära sig sätta punkt för gott, har han sagt. Man ser tillbaka på alla svagheter och olyckliga grepp ... då gäller det att veta när det är dags att lämna materialet i fred.
En del av hans kritiker finns utgivna I essäsamlingen som utgavs till hans 70 årsdag. Liksom hans betraktelser från de otaliga pianotävlingar han deltagit I som jurymedlem. Att stöda begåvningarna var hans ledstjärna.
"Styrkan ligger i att tro på sina visioner och satsa allt på dem."
LENA von BONSDORFF
Erik Tawaststjerna föddes den 10 oktober 1916 i S:t Michel och dog den 22 januari 1993 i Helsingfors.