Tennberg, Constantin

Den 28 augusti 1921 avled å Nummela sanatorium med. o. kir. doktorn Constantin
Tennberg, en ledare av kampen mot tuberkulosen i värt land.

Dr Carl Axel Constantin Tennberg föddes är 1870 i Lappi socken. Föräldrarna voro häradshövding C. W. Tennberg och Rosa Maria Salenius. Efter studentexamen, avlagd år 1890, ägnade han sig åt medicinska studier, blev med. kand. 1894, licentiat 1898. Som utövande läkare hade dr Tennberg under de första ären anställning som kommunalläkare på olika orter i Finland. Vi nämna Pöytis, Yläne, Oripåä och Kangasniemi samt Vörä, Oravais och Maxmo. Under sin vistelse och sin verksamhet på den österbottniska landsbygden mottog dr Tennberg djupa intryck av folklivet. De blevo bestående genom livet.

Folkhögskolorna och ungdomsföreningarna hade hans varma intresse. Alla tillfällen utnyttjade han för att meddela upplysningar och göra ett gott inflytande gällande, och han vann folkets förtroende. När Föreningen för tuberkulosens bekämpande fattade,beslut om att öppna en dispensär i Kronoby och år 1909 kallade dr Tennberg att organisera och förestå den, gick han till detta värv med levande kunskap om befolkningens levnadsvanor, sjukdomsanlag och livsäskådning. Tuberkulosläkarens svåra uppgift löste han därför med sällsynt förtjänst och fick tillfälle att göra de undersökningar och studier en för folket främmande man inte har samma förutsättningar att lyckas med. Han företog en noggrann undersökning av hela befolkningen i Kronoby. Resultatet publicerades i Finska läkarsällskapets handlingar och blev belönat med prof. Runebergs pris. Nägra är senare publicerade dr T. säsom disputationsavhandling för medicine- och kirurgiedoktorsgraden en undersökning rörande tuberkulosens förekomst i Pedersöre. Detta arbete, det första i sitt slag i Finland, betecknas som synnerligen förtjänstfullt. Talrika statistiska tabeller och en karta belysa folksjukdomens utbredning. Utom denna hygienisk-demografiska studie har dr Tennberg publicerat flere vetenskapliga uppsatser om tuberkulosen säväl i Finska läkarsällskapets handlingar som i tuberkulosföreningens skriftserie. En svensk upplaga på 23,000 ex. och en finsk på 50,000 ex. av en av hans flygskrifter bevisar, vilken betydelse och vilket omfång hans arbetsomräde hade. Denna utveckling kom främst till ständ, sedan dr Tennberg år 1913 blivit kallad till ombudsman och sekreterare vid Föreningen för tuberkulosens bekämpande.

Årsberättelserna frän dispensären i Kronoby följdes av en intressant tioårsredogörelse med rikt statistiskt material. ”Om vården av lungsotssjuk i hemmet” har varit av synnerligen stor nytta för landsbygdernas folk. Som referent i frägor rörande tuberkulosens förekomst och bekämpande gjorde dr Tennberg sig känd för sakkunskap och ett på vetenskapligt kunnande grundlagt gott omdöme. Läkarsällskapets handlingar bevara även dessa referat, det sista frän läkarmötet hösten 1920: ”Huru kan kampen mot tuberkulosen i Finland yttermera befrämjas"? Studieresor till Berlin och Sverge, deltagandet i tuberkuloskongresser vidgade ytterligare den intresserade forskarens blick. -

Vid dr Tennbergs begravning den 2 september yttrade ordföranden i föreningen för tuberkulosens bekämpande, generaldirektör Richard Sievers följande: ”Med sorg och med smärta, men med tacksamhet och stolthet stär föreningen för bekämpandet av tuberkulosen vid Constantin Tennbergs grav. Med honom har gått bort den centrala person, till vilken föreningens alla trådar ledde, han stod i föreningens mitt och hade dem alla i sin ordnande hand. Till honom kommo alla de mängtusende breven med detaljförfrägningar frän filialerna i landsorten och från privata personer, han skulle hälla sin hand över verksamheten vid de mänga sanatorier föreningen understöder, han skulle resa landet runt för att meddela råd och upplysningar i frägor rörande tuberkulosen, han skulle själv i landets olika delar hälla föredrag, på svenska eller finska när så önskades, om tuberkulosen, han skulle själv författa flygskrifter och broschyrer, ombestyra utgivandet av föreningens mänga publikationer, han skulle utbilda och instruera tuberkulossköterskor, skulle uppgöra budgetförslag och föra protokollen. - Allt detta gjorde han stilla och lugnt säsom det var förenligt med hans försynta väsen, klart och omdömesfullt behandlade han varje ärende, säsom det höves en begåvad och kunskapsrik man. Han var en föregängsman på sitt omräde i värt land. Tuberkulosföreningen var lycklig att kunna ]äta honom bryta väg för dispensärverksamheten i landsorten, vartill hans djupa kännedom av allmogens liv och hans sympatiska personlighet synnerligen lämpade sig. Han gick från gård till gård, från hem till hem i Kronoby och Pedersöre socknar för att spåra upp varje tuberkelsjuk person och för att giva råd åt dennes omgivning. När han tio år senare gick åter samma stigar för att se om hans maningar och arbete burit nägon frukt, fann han, att tuberkulosens härjningar i Kronoby minskats med mer än hälften, och visade sålunda - med uppmärksamhet följd i utlandet och hemlandet - att dispensärverksamheten kan hejda lungsotens framfart och att tuberkulosföreningen i sitt arbete inslagit en riktig väg. Den intima kontakt han hade med lungsotens offer ledde till hans egen undergång, efter det den röda tidens umbäranden och försakelser nedbrutit hans motståndskraft.
Som det höves en man, som utan fruktan i det minsta följt pliktens bud, gick han utan klagan mot samma öde som de mångtusenden han tagit till sin uppgift att söka rädda.”

- n.