Their, Siv
f. 12.5.1936
d. 2.1.2019
I början av 2019 nåddes vi av det sorgliga budet att Siv Their gått bort. Vi är många som under åren fick inspiration av henne och hennes generösa sätt att dela med sig av sin livserfarenhet och kunskap.
Siv Their föddes 12.5.1936 i Jakobstad. Där skulle hon också komma att träffa sin blivande man, Per-Erik, när han praktiserade för hennes far i staden. Efter studentexamen 1956 inledde hon studier vid Helsingfors universitet och avlade först hum. kand-examen 1962 och senare filosofie magisters examen. Under denna tid undervisade hon redan vid dess pedagogiska fakultet, men också i finska på annat håll. Många är de elever som hon preppade i finska, inklusive vid Vasa sommaruniversitet.
Men mest känd var Siv Their som en engagerad vuxenpedagog som tidigt insåg betydelsen av ett inspirerande ledarskap. Hon inledde sin egentliga akademiska bana efter nästan tio år som utbildningschef i ett stort tjänsteföretag, vilket innebar att hon hade erfarenhetens pondus när hon talade om praktiskt ledarskap. Själv betonade hon ofta också de värdefulla insikterna av sitt moderskap: barnen var det bästa hon hade gjort.
Den akademiska hemhamnen var vuxenpedagogiken vid Helsingfors universitet. Där avlade hon både licentiat- och doktorsexamen. Hon disputerade 23.5.1990 på en avhandling med titeln Edukativ organisationsutveckling och ledarskap i serviceinriktad verksamhet. I ett citat från disputationen nämndes nedslående att hon fann att ledare alltför sällan lyckas inspirera sina underlydande. Den sydösterbottniska tidningen som beskrev disputationen nämnde stolt ”Dalins första egna doktor”, med hänvisning till Henriksdal i Kristinestad där familjens paradis och sommarstuga, Torpet funnits sedan 1968, i makens hemtrakter. Vid Svenska handelshögskolan blev hon 1997 docent i organisatorisk inlärning.
I mycket känns det att Siv Their var före sin tid när hon på 1980-talet forskade och talade om organisationsutveckling. Hon framförde synpunkter som kanske först de senaste fem åren fått genomslag i arbetslivet. Hon yttrade i en intervju i Astra 1983 att företagen bör satsa på kompetenta ledare istället för hjärtlösa experter. Hon uttryckte bekymmer för att den tidens ledarskap, som baserade sig på direktiv från ledning till arbetstagare, innebar stora informationsförluster i organisationer. Boken Det pedagogiska ledarskapet från 1995 blev en rekordsäljare och gav enligt recensenterna goda modeller för hur en organisation skulle göra en självanalys, liksom bedömning av olika ledarstilar.
Det finns inte nog av superlativer om Siv Their som föreläsare: hon var en gudabenådad inspiratör, hon var en energisk eldsjäl som generöst inspirerade andra, särskilt unga kvinnor. Som en av hennes elever sagt: en stor personlighet i föreläsningssalen som aldrig lämnade åhöraren oberörd. Både unga pedagoger och kvinnor aktiva i politiken fick uppleva det genuina intresse hon hade i att stöda och uppmuntra oss. Hon öppnade ofta sitt och makens hem för fördjupande diskussioner med sina elever och när hennes “adepter” hade framgång gladde hon sig över dem.
År 1988 blev hon den andra mottagaren av Fredrika Runeberg-priset, som något år innan instiftats av filosofie doktor Karin Allardt-Ekelund. Priset ges “för en samhällsmoderlig insats som utmärkte Fredrika Runeberg, det vill säga en konkret och praktisk insats för finlandssvenskarna.” I prismotiveringarna underströk Birgitta Vikström den frivilliga insats Siv Their gjort, att hon satsat sig utöver den dagliga gärningen och utbildat kvinnor och män, skärgård och landsbygd och alla nivåer av förtroendevalda. Vidare sades i motiveringarna att Their för fram människan som en central resurs i all verksamhet. Enligt motiveringarna gjorde hon en kulturinsats av bästa märke. En annan utmärkelse värd att nämna var den av Sveriges pedagoger rf som Årets Pedagog 1996, vilket visar att hon var en uppskattad föreläsare också i de andra nordiska länderna. Och 1992 hade hon blivit utsedd till profet i egen stad i Jakobstad.
Siv Their var också aktiv i församlingslivet i Helsingfors, som medlem av församlingsrådet i Södra svenska församlingen och av gemensamma kyrkofullmäktige 1987–1990. Hon ledde under flere år utbildningsdelegationen i Sfp, var aktiv i lokalavdelningen men också i specialförbundet Framtidsförbundet som verkade särskilt aktivt på 1990-talet; en aktivitet som visade hennes insikt i och intresse för världens stora utmaningar.
Under senare år fick hennes barnbarn ofta hennes odelade intresse och uppmuntran, det må sen ha gällt violinläxor, fälttävlan med häst, handboll med mera. Hon uppmuntrade dem till alla aktiviteter, och lärde sig om deras hobbyer, när det gällde något som för henne var nytt.
Siv Their sörjs av maken Per-Erik och barnen Maria och Micael, svärdotter, svärson, barnbarn och en stor skara vänner. En fond vid Svenska kulturfonden har instiftats till hennes minne.
Astrid Thors
--
foto: Lennart Engström - Upplandsmuseet