Thölix, Birger

f. 22.7.1931

d. 16.5.2017

Birger Thölix var den kanske främsta finlandssvenska publicisten och journalisten efter kriget. Han spände över vida kunskapsfält och gjorde det med en klarsyn och skicklighet som aldrig upphörde att förvåna. Samtidigt var han mån om att alla, låg som hög, skulle få komma till tals i debatten där han var alltigenom demokratisk – men också provokativ och orädd.

Han gjorde sitt livsverk i Österbotten, först på Österbottningen i Karleby, där han i tre år var både chefredaktör och direktör och fick börja dramatiskt med flygkraschen i Kvevlax första arbetsdagen.

Från 1964 till 1992 var han på Vasabladet, som han rustade upp till den moderna och debattglada tidning som den förblev under hela hans epok. Upplagan när Thölix kom till den klassiska adressen Sandögatan 6 i Vasa var ungefär 15 000. När Bladet var på topp under Thölix tid var den drygt 28 000. Ett imponerande uppsving, alltså. Thölix fräschade upp layouten, breddade bevakningen med Vbl-redaktör i Helsingfors (legendaren Tor Högnäs) och förstås bemanning i hela svenska Österbotten. Dock glömde han aldrig att tala om Åbo Underrättelser, där hans intresse för journalistik på allvar väcktes. Han talade med värme om de många profiler som verkade i slutet av femtiotalet på tidningen i Åbo.

Och vidare om hur lätt det var att andas på den anrika och liberala tidningen i kulturvaggan. Tidningen var liten och därför gällde det att vara flitig hela tiden vilket i sin tur gjorde att det, enligt Thölix, var sällsynt avkopplande och förnöjsamt att köra hem efter avslutat nattskifte.

Till HBL, en omvittnad trätobroder i det finlandssvenska samtalet, var han nära att flytta redan på 70-talet men valde ända till slut att stanna kvar på Vasabladet.

Som chefredaktör på Vasabladet gick han alltid i spetsen. Han gav sina medarbetare förtroende och stöd och var mån om att i alla väder gå först och arbeta i blåställ. Han förärades professorstitel och även pressfrihetens svärd samt Publicistpriset. Han blev populär som få på redaktionen, nästan så att det ibland fanns risk för personkult. Någonting som Birger ”Bix” Thölix minst av allt fikade efter. Thölix sade ofta att en journalist aldrig har många vänner. Likväl fanns det hela tiden rapportörer på den bottniska landsbygden som inte ville tala med någon annan än ”Bix” när det skulle rapporteras om till exempel vårens fåglar. Förtroendet var obrutet i stort som smått. Dylikt statuerar på sitt vis en föredömligt god journalist.

Kurt Snickars

journalist på Vbl under Thölixepoken

--

Foto: Vbl