Tidström, Brita
f. 18.2.1950
d. 8.5.2004
Brita Tidström, långvarig verksamhetsledare för Finlands svenska gymnastikförbund (FSG), avled den 8 maj 2004 efter en svår sjukdom. Brita Tidström föddes i Malax den 18 februari 1950. Efter studentexamen från Vasa svenska flicklyceum 1970 avlade hon idrottsinstruktörsexamen vid Solvalla idrottsinstitut. Efter ett år vid Umeå universitet studerade hon vid Svenska social- och kommunalhögskolan och avlade socionom- och pol.kand. examen. I mitten av 1970-talet prövade hon på gymnastikläraryrket vid Karis svenska högstadieskola och Virkbynejdens högstadieskola, men tog redan år 1977 anställning som gymnastikförbundets verksamhetsledare.
I mer än ett kvartssekel har den finlandssvenska idrottsrörelsen haft förmånen att ta del av Brita Tidströms stora kännedom om idrottsadministration och hängivna arbete speciellt för den finlandssvenska gymnastiken. Även utanför den finlandssvenska kretsen har hennes kunnande och arbetsförmåga uppskattats, t.ex. inom olika samarbetsprojekt med de finska gymnastikförbunden, bl.a. Finlands deltagande i flera av de internationella Gymnaestradorna samt i de många arbetsgrupper där hon representerat den finlandssvenska gymnastiken. Även inom Nordens Gymnastikförbund har man uppskattat hennes administrativa kunnande och varma känsla för det nordiska samarbetet.
En pärla var hon – allas vår Tidis. Fantastisk på att organisera, att minnas och att hålla reda på allt från siffror och mappar till information och människor. I samband med de vart fjärde år återkommande gymnastikfesterna sattes hennes organisationsförmåga på prov och efter varje lyckat festprojekt, allt från Grankulla 1978 till Mariehamn 2000, visste vi alla att det mesta klaffat tack vare Tidis minutiösa planering och goda samarbete med lokala arrangörer. Som verksamhetsledare var hon klartänkt, saklig och realistiskt lagd. Ekonomiskt kunnig var hon också. God uttrycksförmåga både i tal och skrift var ytterligare förmågor som kom väl till pass i jobbet som till stor del också handlade om informationsförmedling.
Tack vare den personliga kontakt hon skapade till gymnaster och ledare i hela Svenskfinland stärktes gemenskapen inom förbundet mellan olika regioner, mellan ledning och gräsrot, mellan unga och äldre. Tidis njöt av att muntert och livfullt, aldrig elakt eller ironiskt, roa sin omgivning med historier om sina egna och andras små vardagsolyckor och ofrivilliga tillkortakommanden flerfaldigt uppförstorade. Hon var intresserad av människor och speciellt av barn som hon gärna tog hand om medan gymnastikledar-mammorna ägnade sig åt att instruera gymnastikprogram, döma tävlingar eller annars bara vara med och gymnastisera i vetskap om att ungarna var i tryggt förvar.
Naturen hade stor betydelse för Tidis, likaså handens arbete. Trots att hon sedan tidigt 70-tal blev Helsingfors-, Grankulla- och Esbobo fanns hjärtat kvar i Österbotten. Bland österbottningarna kände hon sig alldeles speciellt välkommen och yvdes när hon fick visa att hon fortfarande behärskade sin malaxdialekt. Med värme beskrev hon också sin barndomsmiljö: ”du ser det gula huset från vägen på höger sida då du kommer från Vasa genast efter…”
Det är få människor i dagens samhälle som finns till för andra i så hög grad som Tidis gjorde. För alla inom gymnastiken var hon alltid tillgänglig. Arbetstid tycktes vara ett okänt begrepp. Hon fanns också till för oss som vän i med- och motgång. Vi är många som kommer att sakna Tidis, syster med familj och släkten i Malax, guddotter och alla nära vänner.
MARITA EKLUND