Träskelin Götha
Född: 23.10.1923
Död 8.12.2016
Den sjungande familjen Trapp kallades de för. Det var Götha och hennes man Gunnar med döttrarna Tua och Susanne. Inget öga var torrt när de sjöng för biblioteksklubben på Johannisbergs åldringshem på 1960-talet.
Götha föddes i Ekenäs den 23 oktober 1923 som den sjunde i ordningen av åtta syskon. Göthas far, Oskar Westerlund, var banvakt vid järnvägen. Dystra minnen från vinter- och fortsättningskriget och evakueringen till Sammatti fanns inom Götha som hos så många andra av hennes samtida där männen var inkallade i flera år.
Läraryrket hägrade för Götha som studerade vid seminariet i Ekenäs. Livet ville ändå annorlunda. På 1940-talet besökte hon Sannäs i dåvarande Borgå socken där två av systrarna bodde. På den vägen träffade Götha Westerlund sin blivande man Gunnar Träskelin som då bodde med sin moster på Ekbacka hemman. Tycke uppstod när de unga tu spelade amatörteater i pjäsen Äktenskapets bojor på Hagaborg i Sannäs. Det ledde till äktenskap år 1947. Ett år senare föddes dottern Tua och år 1958 dottern Susanne.
Familjen var musikalisk. Vår bekantskap inleddes i tidigt 1960-talet då jag hade lyckats engagera Götha och hennes familj till min biblioteksklubb på åldringshemmet Johannisberg i Borgå för oförglömliga eftermiddagar med sånger ur den då så populära filmen Sound of Music. Familjen uppträdde även på andra sjukhus och i föreningssammanhang för alltid lika tacksamma lyssnare. Vår bekantskap fortsatte med att jag bjöd in Götha till litteraturkretsen vid Borgå medborgarinstitut för att berätta om sina böcker. I oktober 1993 läste hon ur sin då aktuella lyriksamling Vandring i skapelsepusslet. Titeln syftar på Göthas engagemang för miljöfrågor, som hon aktivt drev som medlem i Borgå landskommuns miljönämnd och som medlem i Svartbäck naturskyddsförening i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet. En av de viktiga frågorna var att bekämpa utsläppen från oljeraffineriet i Sköldvik. Hon initierade även en adress, som överräcktes till dåvarande miljöministern Kaj Bärlund, mot Nestes planer på en polyesterfabrik som hade medfört ytterligare skadliga luftföroreningar. Götha brukade berätta att det ibland kändes som Sancho Panzas kamp mot väderkvarnar. Hennes idoga kamp ledde till ett erkännande då Neste anställde henne som ”näsa” för att kolla luftkvaliteten i Borgå med omnejd.
Göthas föreningsengagemang började i mitten av 1940-talet som aktiv i Sannäs ungdomsförening. Det gav mersmak. Under många år var hon ordförande i Sannäs Marthaförening och en synnerligen driftig sekreterare i Borgå svenska pensionärsförening på 1970- och 1980-talet. Hon arrangerade uppskattade fester, utfärder och företagsbesök. Ungefär samtidigt hann hon rycka in som vikarie i Sannäs och Jackarby skolor.
Det ena engagemanget ledde till det andra. I början på 1970-talet var Götha värdinna på Postbacken i Illby. Hon var också lokalombud för Borgå medborgarinstitut. Som om detta inte hade varit nog, så var hon också kyrkligt och kommunalpolitiskt aktiv. Utöver det deltog hon också i Röda korsets verksamhet i Borgå.
Natur, djur och miljö var ständigt återkommande teman för Götha vilket ledde till samarbete med Gröna Korset och Animalia. Hon var också en av påverkarna inom Miljöringen i Östnyland i aktivt samarbete med Christer Alm, i Lovisa, från slutet av 1990-talet till år 2007.
Skrivandet och läsandet hörde till Göthas stora intressen Det började i tidig ålder med att hon skrev dagbok för att senare gläda sina vänner och bekanta med gratulationsverser. Inom Nylands litteraturförening medverkade hon med dikter och prosa i publikationen Stava. Med var hon också i skrivarkurser i Borgå medborgarinstitut under ledning av författaren Birgitta Boucht. År 1986 gav skrivarkursen ut publikationen Kärleken till ordet med omslag och ombrytning av Göran Selén, även han en eldsjäl som har gått ur tiden.
Götha gav ut diktsamlingarna Vandring i skapelsepusslet år 1992 och En enda jord år 2004. Hennes tredje lyriksamling Passionen för naturen från år 2010 belönades med ett stipendium av Svenska Kulturfonden. Götha anlitades ofta av olika föreningar för att berätta både om sitt skrivande och om sin kamp mot miljöföroreningar, skogsavverkningar och klimatförändringar.
Hennes dikter och inlägg ingick regelbundet i Borgåbladet men också i Hufvudstadsbladet, Kuriren och i rikssvenska veckotidningar.
Götha och Gunnar Träskelin fick ett långt liv tillsammans på Ekbacka i Sannäs ända till den dag då Gunnar dog i Göthas armar av hjärtinfarkt år 2007. Efter det flyttade Götha till Kyrkslätt för att vara nära sin dotter Susanne och hennes familj. I Kyrkslätt fortsatte Götha med att skriva och läsa och att lösa korsord. År 2016 bröt hon lårbenet. Samma år drabbades hon av hjärtinfarkt. I december 2016 släcktes hennes livslåga.
Minnet av Götha Träskelin lever kvar i hennes kamp för miljön och i hennes dikter som likt regnbågen famnar himmel och jord i ett ljus- och färgskimmer. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn och en stor släktkrets och många vänner minns henne med glädje och tacksamhet.
Där finns hon svävande över oss ovan regnbågen i dikten:
”Vackra fågel flyg
med all min längtan
alla mina drömmar
mot ljusa rymder
blanka vatten
igenom mjuka moln
med stänk av regnbågsskimmer
till okänd verklighet”.
Benita Ahlnäs
Fotografiet på Götha Träskelin och hennes högst älskade cairnterrier Tara är från Göthas 93-års dag i Kyrkslätt, och fotat av hennes dotterson Johan Wickholm.