Träskman, Gunnar

Vice häradshövding, teol. dr hc Gunnar Träskman avled den 10.7.2007. Med Gunnar Träskmans frånfälle har en unik representant för det finlandssvenska kultur- och kyrkolivet gått ur tiden.

Gunnar Träskman – eller GT som han också kallades – var född den 8.1.1929 i Helsinge i en syskonskara av fem som nästäldsta barnet till Edvin och Alma Träskman. GT blev student från Åggelby svenska samskola vid 18 års ålder 1947, jur. kand. från Helsingfors universitet 1952 och vice häradshövding 1956. Efter att ha verkat som advokat några år blev han lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå stift 1959, därtill kallad av dåvarande biskopen G. O. Rosenqvist. Även om fastighetsrätten var hans egentliga specialområde kom kyrkorätten att bli det område han blev mest känd för genom sin långvariga tjänstgöring vid domkapitlet, där han stannade till sin pensionering 1992.

Han kom att bli en av vårt lands absolut främsta experter inom kyrkojuridiken, ja i hela Norden. Hans aktiva tid som kyrkojurist sammanföll med en tid av stora förändringar i kyrkans rättsliga status och han var rätt man för denna tid i vår kyrka. Det var därför en oskattbar förmån att få lyssna till hans utläggningar vid sammanträdesbordet eller åhöra hans föreläsningar. Dessa gav en insikt i kyrkojuridiken som knappast stod att finna någon annanstans, i synnerhet som den befintliga litteraturen inom området på den tiden var ytterst sparsam. GT medverkade i ett otal kommittéer och arbetsgrupper, ofta som ordförande, och bidrog starkt till den utveckling som ägde rum i kyrkan. Om detta vittnar även hans unika medlemskap i vår kyrkas centrala beslutande organ. Han torde som enda lekman genom tiderna ha suttit som medlem i kyrkomötet, förstärkta biskopsmötet, biskopsmötet, kyrkostyrelsen och stiftsmötet.

Sin kanske främsta insats gjorde han som enda svensk medlem i revisionskommittén för kyrkolagen 1980–88. Under denna tid var han även som tjänstledig från sin ordinarie tjänst anställd vid kyrkostyrelsen i dryga tre år för att på heltid arbeta för kommittén. Han kom därigenom att göra en tungt vägande insats för att skapa den nya kyrkolagen.

GT var även litterärt produktiv. Han gav ut två upplagor av Lagbok för kyrkan som innehåller den viktigaste kyrkliga lagstiftningen jämte synnerligen värdefulla kommentarer. Dessa upplagor uppdaterade han kontinuerligt. Kommentarerna var en ovärderlig hjälp för kyrkoherdar och kyrkoekonomer ute i stiftet och lästes flitigt också på finskt håll. Efter sin pensionering övergick han till att medverka i utgivningen av en motsvarande kommentar på finska. Dessutom medverkade han med artiklar i olika samlingsvolymer och tidskrifter. Det som man hade hoppats på var dock en samlad framställning på kyrkorättens område där han hade kunnat redovisa för all den kunskap han innehade.

Vid sidan om sin ordinarie tjänst skötte GT sitt eget kommanditbolag där han specialiserade sig på mera invecklade fastighetsfrågor och bouppteckningar. Vidare var han lärare i kyrkorätt vid Åbo Akademi under ett par decennier. För sina insatser förlänades GT flera utmärkelsetecken, bl.a. FVR R I redan 1983, SKSKs hederstecken i guld, FRTFO fk 1 och Borgå domkapitels medalj i silver. Det som dock kanske gladde honom mest var hedersdoktorstiteln i teologi som Åbo Akademi förlänade honom. Som en av mycket få jurister erhöll han denna utmärkelse. Och den var inte oförtjänt. Han var inte bara en expert på kyrkojuridikens område utan även intresserad av teologi.

Men GT hade även många andra strängar på sin lyra. Han kom från ett jordbrukarhem i Helsinge där släkten hade funnits i över 200 år. Han var mycket fäst vid traditioner och sin släkt och sålunda kom han att på senare tid släktforska. Han var synnerligen intresserad av växter och lade en ära i att kunna alla växters namn på latin. Kyrkosången stod honom nära och som yngre var han aktiv körsångare. Konstintresserad var han likaså och även en mycket skicklig diktare – alltså både jordbrukare och ordbrukare. Alltid då det behövdes något på vers glödde hans penna. Familjen betydde oerhört mycket för GT och därför var det en stor glädje för honom att ännu en månad före sin bortgång få fira guldbröllop med sin Anhild och sina tre barn och sju barnbarn. Men han hade även en annan familj som var viktig för honom, de anställda vid domkapitlet som för honom bildade domkapitelfamiljen. Han blev ju domkapitlet trogen trots att många andra möjligheter stod öppna för honom. Frid över Gunnar Träskmans minne!

GUNNAR GRÖNBLOM
stiftsdekan, mångårig arbetskamrat