Den 17 september 1999 avled förre sparbankskonsulenten Per Tuominen på Kretssjukhuset i Borgå. En långsamt smygande sjukdom ändade hans liv. Han skulle om en vecka ha fyllt 67 år. Budet kom oväntat, fastän också hans närmaste vänkrets märkte att en tilltagande ohälsa spårades i hans annars så livsglada väsen.
Med Pelle Tuominen har en av östraNylands aktivaste och kunnigaste kulturarbetare gått ur tiden.
Född i Sjundeå kom han år 1955 som färdigutbildad seminör att bli stationerad I Pemå och bosatte sig i Hardom, till att börja med som hyresgäst. Det skulle inte dröja många år innan han år 1963 införskaffade åt sig och sin familj Stengårds lägenhet i samma by, en lägenhet han under årens lopp omändrat och tillbyggt enligt sin speciella smak och tycke.
Under sin verksamhet som seminör fickhan många vänner bland landsbygdsbefolkningen. Med sitt rättframma och hurtfriska sätt kom han i personlig kontakt med gårdarnas folk. Denna hans popularitet bidrog säkert till att Sparbanken för Östra Nyland i honom såg en lämplig person för innehavandet av konsulentuppdraget. Detta skedde år 1965. Sedermera blev han föreståndare för bankbilen. Därigenom fick han en förnyad kontakt med bygdens folk.
För en utåtriktad och livsbejakande person som Pelle, var det självklart att han med osedvanlig iver kom att deltaga I snart sagt alla samhällsnyttiga aktiviteter I bygden. Till att börja med var det den kulturella uf-rörelsen som fångade hans intresse. Uf Bildande Nöjen kom att stå honom mycket nära under hela hans liv. Främst var det amatörteatern; som skådespelare och någon gång som regissör, som skulle göra Pelle Tuominen uppskattad. Vem minns inte dekoren till t.ex. "Anne Franks dagbok", ett konstverk i sitt slag.
Det var också som scenbildskonstruktör Pelle skulle bli erkänd och beundrad när Lurens sommarteater kom in i bilden.
Redan vid teaterns första år vid Kvarnforsen i Kuggom var det Pelle Tuominen som stod för bedriften att bygga en pontonbro över Kuggom å. Otaliga är de föreställningar som Pelle haft ett finger med I spelet, detta såväl som skådespelare eller dekoratör eller som vanlig talkoarbetare. Det skulle föra för långt att i en minnesruna mera i detalj belysa allt vad Pelle Tuominen betytt för Bildande Nöjen och Östra Nylands ungdomsförbund och dess sommarteater på Lurens, hedersmedlemskapet i dessa organisationer talar sitt tydliga språk.
En annan kultursektor som Pelle Tuominen med liv och lust deltog i var folkdansen. Han var en stor tillgång för Lovisa folkdansare som mångårig ordförande och nu senast som dess viceordförande.
Lovisa svenska Cancerförening hade ihonom en mycket aktiv medarbetare. Som ordförande stod han i spetsen för Finlands svenska Cancerförenings sommardagar i Lovisa 1999. Han hade arbetat mycket aktivt för att dagarna skulle få ett lyckligt genomförande. Många lovord riktades till honom för arrangemangen.
Som ett exempel på Pelle Tuominens mångomfattande intressen kan nämnas att han var grundande medlem i Museiföreningen i Pernå. Han var i många år sekreterare och kassör och gjorde annars en uppoffrande insats för Skärgårdsmuseet.
Hemkommunen Pernå hade också i honom en aktiv och intresserad medlem. Under 20 år, mellan 1973 och 1992, var han ledamot i kommunfullmäktige och mellan 1969 och 1978 styrelsemedlem, varav 4 år som vice ordförande.
Budet om Per Tuominens bortgång har väckt sorg och förstämning i vida kretsar. Som granne och vän under drygt 40 år känns det ödsligt och tomt. Förutom att jag saknar vårt samarbete minns jag alldeles särskilt den hjälpande handen som alltid fanns.
ERIK ANDERSSON