Törnudd, Patrik Andreas

f. 1.9.1935
d. 27.11.2015

Min bror Patrik, tidigare direktör för justitieministeriets Rättspolitiska forskningsinstitut, avled 80 år gammal i Helsingfors, bruten av långvarig sjukdom. Han blev student från Svenska Normallyceum 1953, politices magister 1960 och licentiat 1971.

Under studietiden valde han sociologin till huvudämne, starkt inspirerad av sin professor Erik Allardt. Han deltog också aktivt i studentliv och annan föreningsverksamhet bl.a. som medlem i styrelserna för Helsingfors universitets studentkår, fackklubben Kannstöparna och Nyliberala studentförbundet samt som chefredaktör för Studentbladet.

År 1960 började Patrik arbeta på Alkoholpolitiska forskningsinstitutet, som leddes av Kettil Bruun. Samtidigt föreläste han i sociologi i Svenska medborgarhögskolan och på olika kurser för sjuksköterskeelever. Hans intresse gled emellertid snabbt över från den sociala alkoholforskningen till kriminologin. Då det statliga Kriminologiska forskningsinstitutet grundades 1963 blev han dess assistent och första heltidsanställda forskare. För licentiatexamen gällde det då att läsa in sig på juridik, i synnerhet straffrätt. Han skrev i ett brev 1962 att han gillade juridik – "att spåra upp inkonsekvenser och misstag i lagtext och kommentarer är intellektuellt stimulerande". Hans nära samarbete med professorn i straffrätt Inkeri Anttila började redan den här tiden.

Kriminologin och kriminalpolitiken kom sedan att prägla hela hans fortsatta livsgärning. Det nordiska samarbetet gav viktiga impulser för den förnyelse av den gamla strafflagen (från 1889), som sågs som ett allt mera trängande behov. På 1960-talet var Patrik delaktig i den våg av kritiskt och polemiskt tänkande rörande samhällets kontrollpolitik, som ville styra utvecklingen i en mera humant och liberalt inspirerad riktning. Debattböcker såsom Perspektiv på 60-talet och Varning för vård samt olika "ensaksrörelser" var tidens tecken. Strafflagens helhetsreform igångsattes 1972. Patrik var med från första början och fram till pensioneringen starkt engagerad i strafflagsprojektet. Den tillsammans med Inkeri Anttila skrivna läroboken i kriminologi (1970) kom 1973 i en svensk version, Kriminologi i kriminalpolitiskt perspektiv. Den togs i bruk även i andra nordiska länder. Kriminologiska forskningsinstitutet omvandlades 1974 till Rättspolitiska forskningsinstitutet, vars direktör Patrik var från 1980 fram till pensioneringen 1996. En samling av Patriks uppsatser utgavs 1996 för internationell publik i boken Facts, Values and Visions – Essays in Criminology and Crime Policy.

Tillsammans med Inkeri Anttila, Kettil Bruun, Pekka Koskinen, Raimo Lahti, K.J. Lång och många andra stod Patrik för en liberal opinionsbildning, som han kallade "en motvikt till den traditionella populistiskt-repressiva fronten i debatten om brott och straff". Spåren av hans insatser i både lagstiftning och samhällsorienterad forskning syns i Finlands nu gällande moderniserade strafflag och i otaliga forskningsrapporter. Hans viktigaste efterlämnade papper har deponerats i en särskild samling i Riksarkivet. Under sina bästa år var Patrik en humoristisk och skarpsinnig människa med mångsidiga intressen; han uppträdde 1969 i televisionen som skådespelare i det av Ulf-Göran Ahlfors och Claes Andersson skrivna stycket Sjuk eller skyldig? En misslyckad canceroperation 1999 fördystrade hans sista år, och han drog sig undan från det offentliga livet. Sitt intresse för samhällspolitik bevarade han in i det sista.