Vendell, Herman

f. 1853

d. 1907

En av de mest hängivna arbetarne på den svenska odingens fält i Finland, gick till det tysta efter ett månadslångt lidande den 28 augusti 54 år gammal. Elev av Axel Freudenthal, den svenska språkforskningens banbrytare i Finland, gick den avlidne troget och träget i sin lärares spår, forskande och samlande ordskatter, rikare än någon annan man det gjort på denna sidan Bottenhavet. Utom bland de svenska målen i Finland drev den avlidne sina forskningar även på de estländska och andra i Ryssland förekommande svenska dialekters område.

Han gjorde för detta ändamål flere färder till öarna vid Estlands kust och några församlingar på dess fastland samt ända hän till den långt söderut ännu kvardröjande lämningen av svensk stam i Gammal Svenskby.

Rörande vacker var den kärlek, varmed den på dödsbädden vilande forskaren lade sista handen vid sitt stora verk: Ordbok öfver de östsvenska dialekterna, som utkom i fyra delar om sammanlagdt 1 200 sidor.

Må hans hängifna arbete för svenskt språk och svensk kultur 1 Finland mana till efterföljd! Denna korta dödsruna kunna vi icke sluta bättre än med hans egna ord, vilka läsas som slutord i sista häftet av ovannämda verk. De lyda:

«Själf svensk till språk och härkomst — av släkter och ätter, till västra Nyland inflyttade från Uppland och Sörmland — har jag sedan ungdomsdagar känt mig varmt intresserad för allt, som rör nordmannamål och svensk kultur. Redan 1873 på sommaren antecknade jag några hundra dialektord från Pojo och Tenala socknar: och vardt därefter så småningom införd på den vetenskaps- och forskningsbana, som för framtiden skulle blifva min.

Nyland

Ingå, Haga & Sätra den 10 juli 1907.

H.V.»