F. 10.12.1918
D. 12.10.1997
Beskedet att Henrik von Bonsdorff avled natten till onsdagen den 10.12.1997 berörde svårt hans forna kolleger vid Hufvudstadsbladets redaktion. Men det kom inte helt oväntat; den länge ynglingastronge Heki hade redan några år av ohälsa bakom sig. Han fyllde 79 år den 12.10.1997.
När han fyllde sjuttio hyllades han varmt i kretsen av gamla Hbl-veteraner, bland annat med en vers till
" .. . fd. Huvudredaktören, så Lejon- som Sankt Olavskommendören, den högt förtjänte Heders ledamoten av trenne samfund för oss journalister, en sedermeraHeders-Cyprioten, Artillerikapten och Fil.Magister. Ja, hans meriter är förvisso många".
Också hans curriculum refererades: redaktionssekreterare vid FNB innan han 1946-82 kom att verka vid Hbl, med ett mellanspel som chefredaktörför Nya Pressen från 1966 tills NP nedlades 1974. Då återinträdde han på sin forna post som andreredaktör vid Hbl, var 1978-82 biträdandechefredaktör och stf. ansvarig utgivare. I yngre år verkade han också som korrespondent för danska Politiken och svenska GHT.
Som reporter framstod Henrik von Bonsdorff främst som en ytterst omdömesgilloch kompetent riksdagsreferent, och hans intresse för inrikespolitik förblev permanent. Men som ledarskribent ägnade han sig främst åt utrikespolitiken, där han profilerade sig som en välinformeradoch analytisk kommentator.
En vägande insats gjorde Henrik von Bonsdorff i journalisternas egna organisationer, främst i Publicistförbundet där han 1967-71 var ordförande,och somordförande i Helsingfors journalistförening 1965-67. Också i Internationella Journalistfederationen och I Chefredaktörernas förening var han med i styrelsen, och 1967-73 ordförande i styrelsen för Nordisk Journalistkursus i Århus,
Vid sidan om beundrande referat av dessa insatser tillät sig 70-årsdagens hyllningspoet också ett milt skämt med Hekis krigiska läggning och ryktbara temperament, men versen utmynnade så här:
"Men där finns halt av guld i karaktären: hans hederstitlar hopas på med skyffel- som nyss av vår förteckning vi fick läramenframför allt är han en Hedersknyffel, en karl bakom sitt ord, en man av ära. Visst finns ock adelsmän som tarvar tadel och mången journalist är föga vänrik. Men du, vår vän, har karaktärens adel, och vi är gärna dina vänner, Henrik."
Det finns ingen anledning att nu, nio delvis prövande år senare, ändra på den karakteristiken av journalisten Henrik von Bonsdorff.
BENEDICT ZILLIACUS