von Willebrandt, Carl-Gustaf Bosson

f. 28.10.1940
d. 8.6.2018

Min bror Bosse och jag trodde länge att vi var tvillingar, så liten var åldersskillnaden. Bosse föddes efter att vår pappa omkommit i den sovjetiska nedskjutningen av passagerarplanet Kaleva, under mellanfreden i juni 1940. Vi hade inga minnen av honom och ingen förklarade något för oss. Barn skulle skonas, ansåg man då.
För Bosse blev Kalevas nedskjutning en viktig drivkraft. Han gjorde en fin dokumentär, Sista flygningen från Tallinn. Den inleds med att han står vid vår pappas gravsten. Där kommer också Bosses namn att ristas in.
Ett mångårigt inslag i televisionen blev Bosses bio där han med sin lugna stämma recenserade nyutkomna filmer, alltid inträngande, väl underbyggt och språkligt fulländat.

Om de för mig mindre kända sidorna av Bosses verksamhet under 1960- och 1970-talen berättar hans kollega och kompis, Pontus Dammert: Jag blev bekant med Bosse i början på 1960-talet på Studentteatern, vars intellektuella anda och framtoning kanske lockade honom mer än själva teaterverksamheten. Men han fick vara med och tolka en av den dramatiska världslitteraturens pärlor. Han stod på scenen i Georg Büchners Woyzeck, en bedrift som han var ganska stolt över. Sedan blev vi kolleger på tv där Bosse fick jobb som kulturproducent. Han satte ofta fart och färg på interna möten, drog sig aldrig för att ifrågasätta eller ställa besvärliga frågor samtidigt som han delade med sig av sina fantasifyllda visioner och sitt stora filmkunnande. I början av 70-talet bodde Bosse i en husbåt vid Norra Kajen. En natt sjönk båten i hård storm och Bosse flyttade in i den takvåning som jag hyrde i främre Tölö. I nästan två år kamperade vi, jobbade och seglade ihop. Nu när Bosse är borta slår det mig att hela hans liv i mycket påminde om våra gemensamma seglatser. Ofta långa länsar i labra sommarvindar, ibland hårt väder, revade segel och piskande regn. Men vi hittade alltid en hamn, lugn och ro och en kall bärs. Bosse har seglat på de stora oceanerna och till havet återvänder han nu.

Agneta von Essen, syster
Pontus Dammert, vän och kollega