Vuori, Tom

f. 3.2.1950

d. 11.6.2008

Nyheten att den legendariska Hbl-reportern och nyhetschefen Tom Vuori, 58, somnat in på Jorvs sjukhus den 11 juni 2008 fyllde hans kolleger och vänner med sorg och saknad. Tom Vuori, Tjommen bland vänner, var född den 3 februari 1950 och en typisk produkt av det glada sextiotalet. Den lovande gymnasten lämnade idrotten för att grunda ett popband, sedan följde skolpolitik på vänsterkanten och resor ut i världen. Vuori slutade skolan i gymnasiet. Det var innegrejen på den tiden.

Det planerade bohemlivet i Paris kom av sig när Tjommen som nittonåring blev far. Ett år efter Rasmus kom andra sonen Jesper. Det gällde att försörja familjen. En dag gick Tjommen upp till Nya Pressen med ett reportage från hamnen. Trots stora rubriker dröjde honoraret. Redaktionschef Carl-Johan Berg förklarade efteråt varför: ”Vi hade inte dina kontaktuppgifter därför lät vi bli att betala så att du skulle bli tvungen att ta kontakt. Vi vill nämligen anställa dig”, sade Berg.

Tom Vuori hann uppleva de sista åren med Nya Pressen innan den lades ner 1974. Som de flesta andra journalister på NP flyttade han till Hufvudstadsbladet och arbetade i många år som reporter och på utrikesredaktionen. Världen blev hans arbetsfält. Ju längre bort och ju omöjligare ett uppdrag var, desto ivrigare var Tjommen att komma ut. Han vandrade i bergen med muslimsk gerilla i Afghanistan, han bodde med tamilgerillan på Sri Lanka, hans taxi blev beskjuten i Libanon och de bedjande männen såg snett på honom i en moské i Bagdad – Tjommen luktade whisky. Hemma igen, när äventyren skulle omvandlas till text, genomgick hans reportage varje gång svåra födslovåndor. Vart han än gick bar han med sig rutigt papper, blyertspenna och radergummi. Ingressen skrevs om hundra-, om inte tusentals gånger. Dagarna gick och högen med refuserade förslag bara växte. När ingressen till slut satt som den skulle tog resten av reportaget inte lång tid att skriva. Felet var att Tjommen inte alla gånger lyckades formulera en ingress som han ansåg att dög. Det var bara kvalitet som gällde. Texter skulle vara genomtänkta, välformulerade, en läsupplevelse.

Vuori levde upp när det hände stora saker, då arbetade han dygnet runt. Sin intensivaste period hade han våren 1982 då han i sex veckor dagligen rapporterade om Falklandskriget från London. I slutet av 1980-talet blev Tom Vuori först nattchef, sedan nyhetschef. Hans period i ledningen för nyhetsarbetet på nittiotalet är fortfarande legendomspunnen i Husis korridor. Det jobb som i dag handhas av 3–4 chefer skötte han ensam. Han bar ständigt på en inköpskorg av plast full av tidningar, urklipp, brev, tips och uppslag som han bearbetade och delade ut. Dygnet runt ledde han tidningen. På kvällarna gick reportrarnas telefoner heta när Vuori gav direktiv om nästa dags arbete.

Det hårda arbetstempot dygnet runt krävde sitt. Tjommen sparade inte på sig själv när det gällde arbete, eller avkoppling efter jobbet. Under 35 år på Nya Pressen och Hufvudstadsbladet profilerade sig Tom Vuori som en av de riktigt stora publicisterna i Svenskfinland. I sina bästa stunder hade han ett flyt i sina reportage och en briljans i formuleringarna som står sig väl i vilken internationell jämförelse som helst. Detta i kombination med ett sällsynt snabbt sinne för nyheter gjorde honom till den stora journalist han var. Minnet av Tom Vuori förpliktar dagens journalistgeneration, medielärare och tidningschefer att inte nöja sig med det jämntjocka, bekväma och enkla utan inse att man ibland måste sikta på stjärnorna för att uppnå det som är extra och speciellt, det som man minns och talar om efter att ha lagt tidningen ifrån sig. Även om det ibland tar tid och kostar.

Kanske finns det en liten möjlighet att Tom Vuori nu hamnat på samma ställe som Ernest Hemingway. I så fall ger det oss som i dag så mycket saknar Tjommen lite tröst att han äntligen funnit sin gelike att diskutera ingresser med.

STAFFAN BRUUN