Wargh, Carl

f. 15.5.1938

d. 27.5.2018

Konstnären Carl Wargh avled den 27 maj på sin hemort Korsholm drabbad av cancer. Han var född och uppvuxen i Vasa. Efter skolgången sökte han sig till Helsingfors universitet där han studerade konsthistoria, historia och filosofi trots att han redan under skoltiden tänkt sig en framtid som konstnär. Till Calles intressen hörde också litteratur, samhällsfrågor och studier i botanik. Han studerade vid Finlands Konst­akademi 1957–1960 med Tapani Raittila och Sam Vanni som lärare. 1958 var han Oskar Kokoschkas elev vid Schule des Sehens i Salzburg. 1965 utexaminerades han från teckningslärarutbildningen vid Konstindustriella läroverket. Mitt första minne av Calle härstammar från denna tid då jag var elev i skolan där Calle auskulterade. Han kände sig tydligt obekväm bland ett fyrtiotal ointresserade tonårsflickor. Senare verkade Calle med framgång som lärare vid lyceerna i Åbo och Vasa och framför allt som mycket omtyckt och insiktsfull lärare vid olika kurser främst i akvarellmåleri.

År 1970 studerade Calle teckning vid Repininstitutet i dåvarande Lenin­grad. Teckning och akvarell var huvudmedierna för Calle trots att en del oljemålningar och kollage också ingick i hans produktion. Calle var främst landskapsmålare och utförde arbetet ute i naturen. Motiven var ofta också kulturmiljöer, gamla gårdar, byggnader eller kyrkor. Fina målningar med både exteriörer och interiörer målade Calle exempelvis från Lemsjöholm. Varken rena landskap eller byggda miljöer är direkt återgivna. Calle spjälkade upp motivet och byggde upp en ny raffinerad komposition med olika infallsvinklar. Betecknande är exempelvis titeln Inne-Ute. Principen kunde Calle föra ännu längre i de kollage han komponerade av delar från kasserade teckningar. Hans skicklighet som både tecknare och akvarellist förnekade sig aldrig.

Calle höll sig till det traditionella sättet att måla med akvarell där det vita pappret skickligt utnyttjas. Den numera allt mer moderna täckande akvarell­tekniken låg inte för honom.

Calle deltog flitigt både i samutställningar och ordnade egna utställningar. Hans verk ingår i många offentliga samlingar, bland annat Ateneums, Amos Andersons, Nordiska akvarellmuseets, finska statens samt de flesta städers samlingar såsom Helsingfors, Tammerfors, Torneå och Vasa

. Calle debuterade på Finlands konstnärers 3-årsutställning 1963 och deltog i De ungas utställning 1963 och 1964. Från och med 1968 höll han flitigt separatutställningar, den första i Helsingfors år 1974 i Konstsalongen. Sammanlagt höll han 14 stycken, de två första under min fars Ingjald Bäcksbackas tid. Han bad också Calle måla de gamla byggnaderna på Bäcks­backa i Purmo.

Sin sista utställning på Konstsalongen höll Calle år 2016. Jag ordnade ett helt dussin utställningar tillsammans med Calle, som blev en vän under denna tid. Calle kunde framstå som den nyckfulle och provocerande bohemkonstnären, men då det verkligen gällde hans konst koncentrerade han sig på ett ögonblick. I botten fanns alltid hans ärlighet, intelligens och begåvning. Ett gemensamt mål var att främja konstens sak oberoende av den fluktuerande tidsandan. Allt detta gjorde Calle till en av de främsta, om inte den främsta akvarellmålaren i sin generation.

Christina Bäcksbacka

Calles gallerist och vän