* 5.8.1935
† 10.4.2012
Det känns svårt att förstå, och acceptera, att Anita Weckman inte längre finns ibland oss. Hon var ju alltid glad, och alltid redo att ställa upp, ända till helt nyligen. Men ödet ville annorlunda, och den 10.4. somnade hon in på sjukhuset i Lovisa i kretsen av sina närmaste, efter en kort tids sjukdom.
Anita Margareta Weckman, f. Karell, föddes i Helsingfors. Hon var enda barnet och önskade sig därför senare i livet en stor familj. Som 8-åring skickades hon till Skåne som krigsbarn. Där fick hon tre "Sverigesyskon" som hon hade kontakt med hela livet.
Hon växte upp i centrala Helsingfors, blev student från Lönkan och socionom från Social- och kommunalhögskolan. 1959 gifte hon sig med Stig Weckman. 1963 flyttade det unga paret till Lovisa där Anita efter en tid hemma med barnen först arbetade som timlärare i finska vid Lovisa svenska samlyceum. ”De som kommer till Lovisa brukar bli kvar”, sa rektorn Tyra Söderholm. Rätt fick hon, och Anita utvecklade en stark kärlek till sin nya hemstad, bl.a. genom att utbilda sig till guide.
Men det var inom den sociala sektorn hon utförde sitt huvudsakliga värv. Först som socialsköterska på Lovisa HVC och därefter som skolkurator vid Lovisanejdens högstadium, en tjänst hon innehade till pensionen.
Också hennes många förtroendeuppdrag återspeglade hennes lyhördhet inför andras behov. Hon satt i stadsfullmäktige för SFP från 1977 till 2000, alltid med höga röstetal, och var dess ordförande 1993-2000. I stadsstyrelsen satt hon 1985-90, varav de två sista som 1 viceordförande. Därtill hade hon flera tunga nämnduppdrag, bl.a. inom socialnämnden.
Som fullmäktigeordförande var Anita alltid väl förberedd och höll strikt på fullmäktiges integritet. Till rollen hörde också representation, som hon i egenskap av ”värdinna” skötte med glans. Speciellt mycket värdesatte hon de nordiska kontakterna, och därtill hörande vänortsmöten. Hon fick också massor av nordiska kontakter via sitt stora intresse för folkdans.
Anita var väldigt miljömedveten, ett gemensamt intresse i det Weckmanska hemmet. Maken Stig, eller Blondis bland generationer av elever, var ju förutom biologilärare också aktiv miljövän. Många är de som av svampkonsulenten Anita lärt sig svamp. Efter Tjernobyl samlade hon systematiskt in en mängd svampar som hon lät analysera. Hon var nämligen kritisk till kärnkraft, vilket inte alltid var populärt i Lovisa. Men trogen sin natur var hon noga med att inte låta det påverka sitt sätt att leda fullmäktige.
Också i umgänget var Anita utpräglat social. Många minns de glada fester hon varit med om att ordna, i hemmet på Åsvägen, ute i skären eller på det egna stället i Pellinge. Framför allt Pellinge blev för henne en trygg punkt i tillvaron. Här skötte hon sin älskade trädgård, och här samlades släkt och vänner.
Tungt var att mista maken Stig redan 1995, i en tragisk bilolycka. Mitt i stadens 250-årsfirande dessutom, vilket Anita trots sorgen inte kunde tänka sig att stå över. För hon ville aldrig svika.
Anita sörjs av barnen med familjer, gamla kolleger och en stor vänkrets. Och av Hagge, som under många år gav henne sällskap och stor glädje.
Agneta Alm, Harry Farr och Thomas Rosenberg
vänner och kolleger till Anita